Graviditet och vitamin D: dos och säkerhet

 

Graviditet och vitamin D: del 4.
Det här inlägget ska handla om dossäkerhet för vitamin D och har samma giltighet för gravida som för icke-gravida ungdomar och vuxna. Det man mäter när det gäller vitamin D-halt i blodet (serumnivå) är kalcidiol, eller 25-hydroxy-vitamin D, 25(OH)D, och enheter för detta är nmol/L eller ng/mL (1ng/mL = 2,5 nmol/L, dvs 40 ng/mL motsvarar100 nmol/L). Kalcidiol är ett prehormon som levern producerar från kolekalciferol, alltså vitamin D3. Mängden vitamin D anges som µg (mikrogram) eller IU (internationella enheter, ibland IE) och 1 µg = 40 IU. Den som vill veta mer om de olika typerna av vitamin D och om vitaminets fotobiologi hänvisar jag till ett par utmärkta artiklar (HarrisMoan och Porojnicu).

Reinhold Vieth har gjort en heltäckande review över detta med 25-hydroxyvitamin D-koncentration och säkerhet, och jag tar här upp en del av det han kommit fram till. Alla värden avser vuxna personer. Några huvudpunkter: för att uppnå 25(OH)D nivåer över 100 nmol/L = 40 ng/mL, som ofta anges som gräns för brist, krävs ett totalt intag av vitamin D på 4000 IU/dag. Bortsett från dem som är hypersensitiva har man inte sett några negativa effekter för 25(OH)D-nivåer upp till 140 nmol/L = 56 ng/mL, vilket kräver en daglig dos på 10 000 IU för att uppnå. De kända fall av toxicitet och hyperkalcemi som finns motsvarar ett dagligt intag på över 40 000 IU. Enbart solsken kan ge koncentrationer av 25(OH)D på 210 nmol/L (84 ng/mL) och över.

 

I några studier har man tittat på koncentrationen av 25(OH)D bland människor som arbetade mycket utomhus, och man har då observerat genomsnittsvärden på mellan 105 och 163 nmol/L (42-65 ng/mL) och med betydligt högre värden hos enskilda individer (max 225 nmol/L = 90 ng/mL). Effekten av att ta ett dagligt tillskott med vitamin D har studerats och som förväntat stiger halten 25(OH)D snabbare ju större dosen är. Jämvikt uppnås efter 1-2 månader, se figuren ovan.  Räknat underifrån har tillskottet varit 400, 1000, 2000 respektive 10 000 IU per dag.

Många olika studier med artificiella UV-ljuskällor har gjorts. I minst fyra olika studier har man sett att en helkroppsexponering kan ge samma effekt som att inta 10 000 IU vitamin D oralt. I en ganska färsk studie har man jämfört individer som antingen exponerades för UV-ljus eller tog vitamin D oralt, och man fann att UV-exponeringen kunde motsvara ett intag på 10 000 – 20 000 IU. Man har också funnit att UV-exponering utöver det som skapar en begynnande solbränna (rodnad) inte ger någon ytterligare vitamin D-produktion.

 

Det finns många studier där man sett på koncentrationen av 25(OH)D efter olika intag av vitamin D; oralt, subkutant, intramuskulärt, intravenöst, samt i olika former (D2 resp. D3). Om koncentrationen av 25(OH)D överstiger ett värde någonstans över 220 nmol/L = 88 ng/mL uppstår vitamin D-förgiftning med hyperkalcemi. Vieth har sammanställt studierna i figuren ovan, med dos och resulterande koncentration av 25(OH)D, där ringar representerar icke-toxicitet och kryssen representerar toxicitet. Krysset markerat med pilen, som har hamnat utanför, avser egentligen en beräknad medeldos utifrån en månatlig engångsdos på 300 000 IU, och denna ger inte ett rättvisande värde i sammanhanget.

Från de olika studier som presenteras i Vieths artikel kan vi se att en dos om minimum 4000 IU krävs för att undgå brist, om denna definieras som värden <100 nmol/L = 40 ng/mL. Vad är då den övre gränsen för intag för att undvika förgiftning? Kroppen har ett homeostatiskt reglersystem som håller halten 25(OH)D inom ett intervall, 75-220 nmol/L, för vitamin D-doser från 800 IU till 10 000-20 000 IU per dag. När intaget överstiger det som motsvarar naturlig solexponering så uppstår en kraftig stigning i dosresponskurvan, se figuren ovan, vilket indikerar att dosen faller utanför det som kroppen kan reglera. Vieth säger att han under arbetet med artikeln fann det häpnadsväckande att olika påståenden om att moderata nivåer skulle orsaka förgiftning saknar vetenskapligt stöd. Han har inte hittat några publicerade bevis för förgiftning hos vuxna för ett intag så högt som 10 000 IU. Från det tillgängliga vetenskapliga materialet kan man se att förgiftning orsakas av doser på 40 000 IU och över.

*****

Så långt Reinhold Vieths utmärkta översikt. Vi kan nu förstå varför ledande forskare inom området rekommenderar vuxna att ta 5000 IU per dag, och varför detta är helt riskfritt.  Det finns studier som visar att det är helt problemfritt för gravida kvinnor att ta 6400 IU under graviditeten och att detta senare var gynnsamt för vitamin D-halten i mjölken vid amningen, liksom för barnets vitamin D-status. Se följande bildpresentation: Vitamin D Requirements during Pregnancy, Lactation and Early Childhood, av Carol L. Wagner & Bruce W. Hollis. Det finns också en trevlig videopresentation med samma tema av Carol L. Wagner: Vitamin D: Pregnancy and Lactation.

Den som har läst så här långt, och kanske de tidigare inläggen på temat graviditet och vitamin D, måste som jag ställa sig frågan varför Livsmedelsverket rekommenderar som mest 400 IU åt gravida. Vi har mer än tillräckligt med studier som visar att denna nivå inte räcker för att undvika brist hos dem som inte tillbringar väldigt mycket tid i solen under sommarhalvåret. Vi har också data som visar att det inte föreligger någon förgiftningsrisk vid betydligt högre nivåer. Som vi har sett i tidigare inlägg kan man anta att en majoritet av befolkningen har brist på vitamin D och det är anmärkningsvärt att man bara vill bevara status quo. Den hopplöst förlegade rekommendationen om 400 IU saknar vetenskapligt stöd, och det är därför än mer obegripligt att man inte har någon förändringsvilja när det faktiskt finns vetenskaplig evidens som talar för just förändring. Finns det överhuvud taget några studier som skulle få Livsmedelsverket att ändra sina rekommendationer? Det har ju hänt en hel del sen Vieth publicerade sin artikel 1999 (se ex. vis. artikeln Risk assessment for vitamin D där man fann att en trygg övre gräns kunde vara 10 000 IU). Vare med det hur som haver, och många mödrar, barn och andra kommer att få problem och bli sjuka på grund av vitamin D-brist innan det eventuellt någonsin blir någon förändring, och förslagsvis får man övertyga sig själv och därefter ta hand om sin egen hälsa.

Aktuell läsning: Vitamin D-brist allt vanligare i Indien, Tonårsflickor mår bättre av D-vitamin.

*****

Image Attribution: LIFE; Nurse giving sunlamp treatment to babies at nursery by Hans Wild, UK 1944. (Bilden är tagen under andra världskriget, förmodligen i London. På grund av de frekventa bombningarna hade man den gången barndaghemmen under jord. På den tiden hade man inte hunnit glömma hur viktigt det är med UV-ljus för barnens hälsa, och man såg alltså till att kompensera bristen på solljus med UV-exponering).

Graviditet och vitamin D: en högdosstudie

Graviditet och vitamin D: del 3.
Vi ska titta på den hittills enda högdosstudien som utförts på gravida. I maj 2010 presenterades resultaten av studien av huvudförfattaren Carol L. Wagner från the Medical University of South Carolina: results of a new controlled and randomized study of pregnant women given various doses of vitamin D3, vid Pediatric Academic Societies (PAS) annual meeting in Vancouver, British Columbia, Canada. Tyvärr är studien ännu inte publicerad och har inte gått igenom peer review. Jag har varit i kontakt med Carol Wagner som meddelade att man jobbade för fullt med alla data och att man hoppades på publicering till sommaren. Men vi kan lugnt utgå ifrån att resultaten är korrekta och vederhäftiga, det är ju inga komplicerade experiment det handlar om, men däremot är resultaten sensationella!

Studien utfördes på 494 kvinnor, med början 12-16 veckor in i graviditeten, och man delade slumpmässigt in dem i tre grupper (350 fullföljde). Grupperna fick 400, 2000 eller 4000 IU Vitamin D3 dagligen under hela återstoden av graviditeten, och forskningsteamet visste inte vem som tillhörde vilken grupp. Alla kvinnorna hade farligt låga nivåer av vitamin D när studien startades, <25 ng/mL, se figuren. Kvinnorna kom ifrån South Carolina i USA (32:a breddgraden). Under studiens gång gjordes uppföljningar varje månad och man kontrollerade att inga oönskade effekter uppkom, främst genom att se på Calcium/Kreatinin-kvoten i urinen. Inte ett enda fall av misstänkt överdosering observerades. Man studerade inte bara den resulterande vitamin D-nivån i blodet utan eventuella komplikationer under graviditeten, som havandskapsförgiftning, graviditetsdiabetes, infektioner, förtida värkar och prematur förlossning. Gruppen som fick 400 IU per dag hade dubbelt så många av dessa komplikationer jämfört med gruppen som fick 4000 IU per dag!

De kvinnor som hade höga halter av vitamin D hade i lägre grad problem med förtida värkar och prematur förlossning, och de hade mindre infektioner. De bästa resultaten fanns bland de kvinnor som fick 4000 IU per dag, och det är också den nivå som forskningsgruppen rekommenderar utifrån just den här studien. De ser det som nödvändigt att ta tillskott eftersom kosten uppenbarligen inte ger tillräckligt med vitamin D och för att vi inte vistas i solen så mycket som vi behöver. Den här studien ger också stöd för den rekommendation som andra forskare nu ger och som innebär att vuxna män och kvinnor bör uppnå en dos om 5000 IU per dag. Det är alltså mer än 10 gånger så mycket som Livsmedelsverket rekommenderar, men i det här fallet tycker jag man ska lyssna på dem som är verkligt insatta och som forskar på området, och slå dövörat till åt de bakåtsträvande troglodyterna på SLV i Uppsala.

Enligt diagrammet så uppnådde gruppen som fick 4000 IU en 25(OH)D-nivå på 45-50 ng/mL på slutet av graviditeten, att jämföras med den nivån som en del forskare  nu rekommenderar för alla individer: 50-80 ng/mL. Mer från Vitamin D Council (min översättning och förenkling):

Genomsnittsindividen börjar lagra vitamin D3 vid nivån 40 ng/mL, men vid 50 ng/mL börjar praktiskt taget alla att lagra det för framtida behov. Vid nivåer under 50 ng/mL förbrukar kroppen vitamin D i samma takt som man producerar det, eller får in det via mat och tillskott, vilket innebär ett slags kronisk vitamin D-svält.

Förmodligen är rekommendationen om 50-80 ng/mL riktig, men den övre delen av intervallet är inte bestämd i några direkta studier, utan är mer en typ av meta-uppskattning från en mängd andra studier.

Som vi kan se av diagrammet så uppnådde inte ens de som fick 4000 IU den önskvärda nivån 50 ng/mL, där de skulle ha varit mättade med vitamin D och ha kunnat lagra något för framtida behov. Det visade sig också att genomsnittsnivån av vitamin D i de nyfödda barnen för denna grupp bara var 27 ng/mL. Det innebär att 4000 IU är alldeles för lite under en graviditet, men enligt försiktighetsprincipen kan inte de här forskarna rekommendera mer än 4000 IU eftersom det är det man har data för. Som vi ska se kan man lugnt ta betydligt mer, dels för att studier visar att personer som vistas mycket i solljus har betydligt högre nivåer i blodet än 50 ng/mL, en del ligger över 80 ng/mL, och dels för att studier visar att ingen risk för förgiftning föreligger för doser under 10 000 IU eller t o m högre. Det ska vi återkomma till.

I media: TelegraphCNN,

Läsning: Assessment of dietary vitamin D requirements during pregnancy and lactationTake vitamin D during pregnancy for your baby.

Graviditet och vitamin D: status

Graviditet och vitamin D, del 2:
Det finns inte så väldigt mycket studier på gravida, och speciellt inte från Sverige. Vi får nöja oss med det som finns, och när det gäller statusen spelar det inte så jättestor roll om man är gravid eller inte, och vi kan därför även se på studier av ickegravida. Jag tänkte börja med att kort nämna ett par studier som är utförda i South Carolina i USA. I den första studien gäller det gravida kvinnor, en blandning av African American, Hispanics och kaukasier, som involverades ungefär mitt i graviditeten. Blodprov togs och man mätte vitamin D-halten i blodet, 25-hydroxy-vitamin D, (25(OH)D). South Carolina, där studien utfördes, ligger på 32:a breddgraden i USA , ett stycke norr om Florida. Klicka på kartan ovan för en mer dataljerad bild.

I studien ”Profound Vitamin D Deficiency in a Diverse Group of Women during Pregnancy Living in a Sun-Rich Environment at Latitude 32°N” visade det sig att 48% hade allvarlig brist på vitamin D (< 20 ng/mL) och ytterligare 37 % hade otillräcklig mängd vitamin D (<32 ng/mL). Det önskvärda värdet är 50 ng/mL och över,  och en del forskare anger intervallet 50-80 ng/mL som önskvärt, men det saknas ännu definitiva vetenskapliga studier för att fastslå den övre gränsen. I den här studien hade alltså totalt 85 % för låga värden.

I den andra studien, också utförd i South Carolina, ”Vitamin D Deficiency and Insufficiency is Common during Pregnancy”, var det 82 % som hade värden under 32 ng/mL. Det här två studierna, från ett område som ligger ganska långt söderut i USA, visar att vitamin D-status är katastrofalt dåligt bland gravida. Hur ska dessa kvinnor kunna förse sina foster med det livsnödvändiga näringsämnet vitamin D när de de själva har för lite av det? Spelar det någon roll? Ja det gör det, och här handlar det om att skydda barnet mot ökad risk för rakitis (engelska sjukan), diabetes typ 1, autism, schizofreni m m, m m. Människans immunförsvar är i hög grad beroende av vitamin D för att fungera. Det bör tilläggas att mörkhyade som regel har lägre värden än de med ljus hy, vilket studierna också visar.

Så här långt vet vi att 2000 gener (ungefär 10 % av människans arvsmassa) är primära mottagare av aktiverat vitamin D, och listan växer hela tiden.

Vi ska titta på en studie till, utförd i Belfast på Irland, som ligger på breddgrad 54-55. I studien mätte man vitamin D-status på kaukasiska kvinnor i veckorna 12, 20 och 35 under graviditeten, och även i en kontrollgrupp med icke-gravida kvinnor. 25(OH)D var lägre i gravida kvinnor, och vid de tre tillfällena hade 35, 44 och 16 % av de gravida kvinnorna mycket allvarlig brist (< 25nmol/L = 10 ng/mL), och 96, 96, och 75 % hade allvarlig brist (<50 nmol/L = 20 ng/mL). Koncentrationerna var något högre hos de kvinnor som tog ett kosttillskott innehållande vitamin D. Gravida kvinnor på Irland har med andra ord uppseendeväckande dålig vitamin D-status.

De här studieresultaten är samstämmiga med mätningar som är gjorda på barn och ungdomar i USA och Finland. I USA hade 70 % av barn och ungdomar i åldrarna 1-21 mindre än 30 ng/mL 25(OH)D, och i Finland uppges att 60 % av barnen har brist. Det uppges att mellan 20 och 30 % av barn i åtta-årsåldern i Sverige har brist, men det framgår inte vilka kriterier man har för att definiera brist, men förmodligen är gränsvärdet 30 ng/mL.

Sverige ligger som bekant betydligt mycket längre norrut än både South Carolina och Irland på globen, mellan breddgraderna 55 och 69, med 60:e breddgraden gående igenom Fagersta, alltstå strax norr om Uppsala. Spelar det någon roll? För att förstå det måste vi veta lite mer om UV-ljus som är den delen av solljuset som har förmågan att skapa vitamin D i vår hud.

UV-ljuset kan delas upp i det mer långvågiga UVA (320-400nm) och det kortvågiga UVB (280-320nm). UV-ljus av olika våglängd påverkar oss på olika sätt och moderna solskydd har flera komponenter för att kunna blockera båda områdena. Vid klart väder finns UVA hela dagen medan UVB, som är starkt beroende av infallsvinkeln mot jordytan, bara finns en stund mitt på dagen, längre tid på sommaren och kortare under vår och höst. Beroende på område på jorden kan UVB vara dubbelt så intensivt på breddgrad 30 jämfört med breddgrad 60, men stora variationer finns naturligtvis. Sverige ligger väldigt långt norrut på globen, och UV-intensiteten är därför mycket lägre än i länder närmare ekvatorn.

Det är UVB som har förmågan att omvandla kolesterol i vår hud till vitamin D, och i Sverige är det alltså några timmar mitt på dagen under sommaren som det kan ske, och inte alls på vintern. Det vitamin D vi behöver ska vi alltså skaffa oss under sommaren, och i så stor mängd att det räcker hela vintern. Det gick kanske bra förr i tiden när folk arbetade utomhus, men idag arbetar många inomhus eller sitter i bilar, och är vi ute har vi ofta på oss solskydd. Vi ska se på några fler studier som är utförda i vårt närområde.

I en studie publicerad 2005, Teenage girls and elderly women living in northern Europe have low winter vitamin D status, undersökte man vitamin D-status på kvinnor i länderna Danmark, Finland, Polen och Irland under månaderna februari och mars. Medianvärdena var 29,4 nmol/l (= 11,8 ng/mL) för tonårsflickorna och 40,7 nmol/l (= 16,3 ng/mL) för de äldre kvinnorna. Det här är katastrofalt dåliga värden för båda grupperna.

Slutligen, i en studie på svenska kvinnor i åldrarna 61-86 som levde i Mellansverige (breddgrad 60) uppmätte man i genomsnitt en vitamin D-nivå på 69 nmol/L (=27,6 ng/mL) under vintern (Associations of diet, supplement use, and ultraviolet B radiation exposure with vitamin D status in Swedish women during winter). Man kunde inte se något samband mellan värdet och ålder, tid man tillbringade utomhus, huruvida man använde solskydd eller vilken hudtyp man hade. Med en regressionsanalys kunde man bestämma faktorerna som resulterade i detta vitamin D-värde, 240 IU Vitamin D genom kosten, en resa till en solig plats under de senaste 6 månaderna (26 % av kvinnorna) och genom att ta tillskott (16 % av kvinnorna). Prover togs och intervjuer gjordes utan att några speciella instruktioner hade getts, och studien visar alltså resultatet för ett ”normalbeteende” för kvinnor i den aktuella åldersgruppen. Återigen ser vi att vitamin D-status är alldeles för dåligt. Fortsättning följer.

25(OH)D: 1 ng/mL = 2,5 nmol/L

Läsning:

Tecken på D-vitaminbrist i de nordiska länderna,

Graviditet och vitamin D: en vandring i mörkret


Graviditet och vitamin D, del 1:
Jag har under en period stött på ovanligt många gravida kvinnor och det har fått mig att tänka alltmer på hur det egentligen står till med gravidas vitamin D-status. Orsaken är naturligtvis all ny information som har kommit de senaste åren, och det faktum att kostråden är helt föråldrade och gravt felaktiga när det gäller dagligt rekommenderat intag, inte bara för gravida utan för alla grupper. De olika sjukdomsbilder som förknippas med vitamin D-brist hos gravida kvinnor, och senare deras barn, ska jag återkomma till i kommande inlägg, men inledningsvis kan vi konstatera att något har hänt när läkare i Canada (12) och i Storbritannien (12)  nu varnar för att engelska sjukan, Rickets, är på väg tillbaka (det är t o m vanligt förekommande i Saudiarabien!). Den sjukdomen har ansetts för att vara utrotad, och ingen tänker egentligen längre på den. Det verkligt skrämmande är att den orsakas av mycket allvarlig vitamin D-brist.

Engelska sjukans återintåg är en varningssignal om att vi definitivt är på väg i fel riktning när det gäller våra solvanor, och i viss mån när det gäller kosten. En annan varningssignal är att en nyligen framlagd teori för att brist på vitamin D är en starkt bidragande orsak till autism, får alltmer stöd bland forskare. På bara några decennier har antalet barn som får diagnosen autism mångdubblats, och det är uppenbart att det handlar om en miljöfaktor som barnen utsätts för, och inte om en genetisk effekt. Ökningen av autism sammanfaller med det ökande användandet av solskyddkrämer.

I både Sverige och Finland varnar läkare för att många barn har vitamin D-brist, och Finland har också höjt sina rekommendationer: alla barn upp till 18 års ålder bör ta tillskott. Svenska Livsmedelsverket menar dock att rekommendationerna är bra som de är och är oroliga för överdosering. I Sverige ges tillskott bara under de första två åren. Livsmedelsverket tycks inte ha följt forskningen, och deras ståndpunkter både när det gäller vitamin D-statusen i befolkningen och risken för överdosering är skrämmande naiva. Jag har själv följt området några år, och det är inte svårt att se att på det här området har folkhälsan en av sina absolut största utmaningar.

Livsmedelsverket anser att vi får i oss allt det vitamin D vi behöver i Sverige genom solen och maten, det gäller även gravida. De anser att 400 IU per dag är helt tillräckligt för gravida och ammande kvinnor. Vad har de för grundlag för att påstå det och var får de sina data ifrån? Jag har letat och letat, och jag gav till slut upp. Det finns inga studier som visar att 400 IU är optimalt, lika lite som det finns studier som visar att 500, 1000, 2000, 5000 eller 8000 IU skulle innebära överdosering, och att risk för förgiftning därför skulle föreligga. Sanningen är att Livsmedelsverket inte har en susning om vad som är bra och dåligt för människor när det gäller vitamin D. Gravida vandrar verkligen i ett mörker, och som jag ska illustrera i några inlägg framöver, har flertalet allvarlig brist på vitamin D. De deltar därför i ett slags lotteri med tanke på de risker de utsätter sina foster för. Så här kan vi inte ha det, det handlar ju om många tusen barns hälsa varje år!

Till slut, när jag letade efter något helt annat, snubblade jag över det som skulle kunna vara ursprunget till de nuvarande rekommendationerna, i en artikel av Reinhold Vieth, Vitamin D supplementation, 25-hydroxyvitamin D concentrations, and safety (min översättning):

Före 1997 var den rekommenderade dagliga dosen för nyfödda och barn för vitamin D 10 µg (400 IU). I allt väsentligt var den vetenskapliga grunden för denna dos den att det motsvarade ungefär innehållet i en tesked (5 mL) av torskleverolja, och att det länge hade ansetts vara säkert och effektivt för att förhindra engelska sjukan. Rekommendationen för vuxna har varit ännu mer godtyckliga. För 36 år sedan kunde en expertkommité på vitamin D bara framlägga anektodiskt stöd för det de kallade ”hypotesen om ett litet behov” av vitamin D hos vuxna, och de rekommenderade hälften av dosen för nyfödda och barn, för att säkerställa att vuxna skulle skaffa en del vitamin D från kosten.

Man tar sig för pannan. Vi ska återkomma till Reinhold Vieths mycket välgjorda sammanställning senare, men sammanfattningsvis konkluderar han med att det inte finns en enda studie som har visat på toxicitet (förgiftning) för doser under 10 000 IU per dag, och att den lägsta dosen för att kunna börja se tecken på förgiftning möjligen kan ligga vid ett dagligt intag under lång tid på 40 000 IU. Det är rätt långt från de 400 IU som Livsmedelsverket ser som en övre gräns för vårt intag. En helkroppsexponering för stark sommarsol ger på ett ögonblick 10 000 IU av vitamin D! Livsmedelsverket har som sagt ingen aning. Vi måste tänka själva, och vi börjar nu!

Till sist vill jag be dig som läser de här inläggen om hjälp. Om du själv, eller någon du känner, är medlem på något forum som handlar om gravida och barn, ex vis Familjeliv, så ber jag om att du där tipsar om de här inläggen så att fler gravida och småbarnsföräldrar får kännedom om att de måste tänka till när det gäller sitt eget och sina barns vitamin D-behov. Det är livsviktigt! Vi kan inte vänta på att Livsmedelsverket reviderar sina antikvierade kostråd.

Läsning: Children who shun the sun go to casualty with seizures.

Image by NASA, no copyright: visar den mest intensiva delen av UV-spektrat. Allt liv på jorden började med solen och UV-ljus. Vitamin D, som är ett steroidhormon, som påverkar mer än 10 % av våra gener, är ett av de äldsta hormonerna på jorden. Vitamin D skapas hos människan i huden genom en reaktion mellan UV-ljus och kolesterol.

Vitamin D: Call for Government Action

1 ng/mL = 2,5 nmol/L of 25(OH)D

More at GrassrootsHealth