Graviditet och vitamin D: en vandring i mörkret


Graviditet och vitamin D, del 1:
Jag har under en period stött på ovanligt många gravida kvinnor och det har fått mig att tänka alltmer på hur det egentligen står till med gravidas vitamin D-status. Orsaken är naturligtvis all ny information som har kommit de senaste åren, och det faktum att kostråden är helt föråldrade och gravt felaktiga när det gäller dagligt rekommenderat intag, inte bara för gravida utan för alla grupper. De olika sjukdomsbilder som förknippas med vitamin D-brist hos gravida kvinnor, och senare deras barn, ska jag återkomma till i kommande inlägg, men inledningsvis kan vi konstatera att något har hänt när läkare i Canada (12) och i Storbritannien (12)  nu varnar för att engelska sjukan, Rickets, är på väg tillbaka (det är t o m vanligt förekommande i Saudiarabien!). Den sjukdomen har ansetts för att vara utrotad, och ingen tänker egentligen längre på den. Det verkligt skrämmande är att den orsakas av mycket allvarlig vitamin D-brist.

Engelska sjukans återintåg är en varningssignal om att vi definitivt är på väg i fel riktning när det gäller våra solvanor, och i viss mån när det gäller kosten. En annan varningssignal är att en nyligen framlagd teori för att brist på vitamin D är en starkt bidragande orsak till autism, får alltmer stöd bland forskare. På bara några decennier har antalet barn som får diagnosen autism mångdubblats, och det är uppenbart att det handlar om en miljöfaktor som barnen utsätts för, och inte om en genetisk effekt. Ökningen av autism sammanfaller med det ökande användandet av solskyddkrämer.

I både Sverige och Finland varnar läkare för att många barn har vitamin D-brist, och Finland har också höjt sina rekommendationer: alla barn upp till 18 års ålder bör ta tillskott. Svenska Livsmedelsverket menar dock att rekommendationerna är bra som de är och är oroliga för överdosering. I Sverige ges tillskott bara under de första två åren. Livsmedelsverket tycks inte ha följt forskningen, och deras ståndpunkter både när det gäller vitamin D-statusen i befolkningen och risken för överdosering är skrämmande naiva. Jag har själv följt området några år, och det är inte svårt att se att på det här området har folkhälsan en av sina absolut största utmaningar.

Livsmedelsverket anser att vi får i oss allt det vitamin D vi behöver i Sverige genom solen och maten, det gäller även gravida. De anser att 400 IU per dag är helt tillräckligt för gravida och ammande kvinnor. Vad har de för grundlag för att påstå det och var får de sina data ifrån? Jag har letat och letat, och jag gav till slut upp. Det finns inga studier som visar att 400 IU är optimalt, lika lite som det finns studier som visar att 500, 1000, 2000, 5000 eller 8000 IU skulle innebära överdosering, och att risk för förgiftning därför skulle föreligga. Sanningen är att Livsmedelsverket inte har en susning om vad som är bra och dåligt för människor när det gäller vitamin D. Gravida vandrar verkligen i ett mörker, och som jag ska illustrera i några inlägg framöver, har flertalet allvarlig brist på vitamin D. De deltar därför i ett slags lotteri med tanke på de risker de utsätter sina foster för. Så här kan vi inte ha det, det handlar ju om många tusen barns hälsa varje år!

Till slut, när jag letade efter något helt annat, snubblade jag över det som skulle kunna vara ursprunget till de nuvarande rekommendationerna, i en artikel av Reinhold Vieth, Vitamin D supplementation, 25-hydroxyvitamin D concentrations, and safety (min översättning):

Före 1997 var den rekommenderade dagliga dosen för nyfödda och barn för vitamin D 10 µg (400 IU). I allt väsentligt var den vetenskapliga grunden för denna dos den att det motsvarade ungefär innehållet i en tesked (5 mL) av torskleverolja, och att det länge hade ansetts vara säkert och effektivt för att förhindra engelska sjukan. Rekommendationen för vuxna har varit ännu mer godtyckliga. För 36 år sedan kunde en expertkommité på vitamin D bara framlägga anektodiskt stöd för det de kallade ”hypotesen om ett litet behov” av vitamin D hos vuxna, och de rekommenderade hälften av dosen för nyfödda och barn, för att säkerställa att vuxna skulle skaffa en del vitamin D från kosten.

Man tar sig för pannan. Vi ska återkomma till Reinhold Vieths mycket välgjorda sammanställning senare, men sammanfattningsvis konkluderar han med att det inte finns en enda studie som har visat på toxicitet (förgiftning) för doser under 10 000 IU per dag, och att den lägsta dosen för att kunna börja se tecken på förgiftning möjligen kan ligga vid ett dagligt intag under lång tid på 40 000 IU. Det är rätt långt från de 400 IU som Livsmedelsverket ser som en övre gräns för vårt intag. En helkroppsexponering för stark sommarsol ger på ett ögonblick 10 000 IU av vitamin D! Livsmedelsverket har som sagt ingen aning. Vi måste tänka själva, och vi börjar nu!

Till sist vill jag be dig som läser de här inläggen om hjälp. Om du själv, eller någon du känner, är medlem på något forum som handlar om gravida och barn, ex vis Familjeliv, så ber jag om att du där tipsar om de här inläggen så att fler gravida och småbarnsföräldrar får kännedom om att de måste tänka till när det gäller sitt eget och sina barns vitamin D-behov. Det är livsviktigt! Vi kan inte vänta på att Livsmedelsverket reviderar sina antikvierade kostråd.

Läsning: Children who shun the sun go to casualty with seizures.

Image by NASA, no copyright: visar den mest intensiva delen av UV-spektrat. Allt liv på jorden började med solen och UV-ljus. Vitamin D, som är ett steroidhormon, som påverkar mer än 10 % av våra gener, är ett av de äldsta hormonerna på jorden. Vitamin D skapas hos människan i huden genom en reaktion mellan UV-ljus och kolesterol.

6 thoughts on “Graviditet och vitamin D: en vandring i mörkret

  1. Elisabeth februari 16, 2011 / 23:16

    Jag håller med dig till 100%. Ett ämne som får mig mycket upprörd. Jag kan ge exempel på korkade och okunniga och farliga citat, som kollegor skall ha sagt till gravida kvinnor.

    Min dotter tog extra D-vitamin under sin sista graviditet, partus april 2010, fick ~ konc 150 nanomol/L. Enligt uppgift skall man ha minst 150 nanomol i konc för att det ska spilla över D i bröstmjölken! Första barnet hade inte riktigt samma tur, född september 2006, men fick åtminstone 3x rekommenderad dos D från start, + omega3 och mycket smör och kokosolja. Jag kommer inte ihåg vad jag läste som fick mig att påverka i den riktiningen. Men jag har som du läst på, läst allt jag kommit över. Jag kan säga utifrån professionell bedömning att de båda barnen utvecklas optimalt. Detta tack vare att kosten är optimerad. Även dagisbarnkompisarna + föräldrar får veta våra rekommendationer. Det verkar som om de flesta av barnen får extra D-vitamin! Vi har fått dagiset att ta bort margarinet och ha Bregott istället. Vi har också valt bort all mat innehållande gluten. Men då får man anstränga sig lite:-)

    Jag tror verkligen att de barn som föds med D-vitaminbrist kan födas med autism, men också med anlag för diverse sjukdomar, såsom bl.a. diabetes, diverse ångest/tvångstillstånd, gärna i kombination med depressivitet, infektionsbenägenhet, tillväxthämning, dålig mineralisering av skelettet, för låg intelligens – utifrån vad som skulle kunnat vara optimalt för den individen. Det finns flera psykiska sjukdomar och störningar som jag tror lättare utlöses om barnet har en D-vitaminbrist. Sannolikt påverkar D-vitamin i all tillväxt, i alla celler då vitamin D är ju ett slags hormon, som kräver kolesterol. Sen att man fifflar med kolesterolet hos en stor del av befolkningen (statiner), det orsakar nog ännu mer D-vitaminbrist än vad som varit om man hållit fingrarna i styr och låtit människor ha sitt kolesterol i fred. För att inte tala om att det är vanligt att folk har Bequerel pro aktiv, förlåt jag menar Becel- hemma på köksbordet och att alla äter av samma margarin, även om varken barn eller gravida får äta växtsteroler.

    Det kommer att bli mycket komplicerat för myndigheterna att erkänna att deras låga rekommednationer av D med stor sannolikhet framkallat irreversibla sjukdomar och tillstånd hos barn i många fall. Hur ska man hantera alla mammors dåliga samvete? De har ju bara följt myndigheternas råd! Jfr vad man tidigare sa om alkohol under graviditet. Man visste långt innan några rekommendationer överhuvudtaget kom – att alkohol gav fosterskador. Men man ville inte ge de mödrar som fött barn med alkoholskador dåligt samvete.

  2. paleofriend februari 17, 2011 / 06:55

    @Elisabeth Ja man får ligga i själv om man vill lära sig hur man ska hålla sig frisk😯

    Otroligt inspirerande att höra hur ni har lyckats hjälpa andra i omgivningen när det gäller att bygga hälsa och förebygga ohälsa!

    Det här med gluten är ju ännu ett skandalområde när det gäller speciellt barns immunförsvar, och det är fullständigt obegripligt att utgångspunkten för den moderna kosten till stor del ska handla om det artfrämmande spannmålet, och helst med kraftiga fibrer som river ordentligt i tarmarna. Det är ett gigantiskt experiment. När jag pratar med människor som valsat runt i åratal inom vården för sina autoimmuna sjukdomar, och de inte har en aning om hur gifterna i spannmålsprodukter kan påverka kroppen får jag en stark känsla av overklighet. Hur svårt kan det vara för en läkare att tala om för patienten att det finns annat man kan äta, eller gör de faktiskt det, och patienten vägrar att ta till sig budskapet? Jag har träffat flera IBS/Crohns/UC-fall med kroniska magsmärtor och ryggont, som suckar och stönar och är mycket sjukskrivna, men som ändå har pasta till allt och glatt äter bröd och bullar. Obegripligt.

  3. Elisabeth februari 17, 2011 / 11:28

    Obegripligt och sorgligt. Vad säger SLV, jo – bröd till allt! Det ska till bröd utöver alla kolhydrater som tallriken är nästan fylld av.

    Men det är en stark kraft man sätter igång i kroppen när man vänjer den vid att fyllas på med spannmålsprodukter av varierande art minst sex gånger per dygn. Tala om ett kraftigt sug, som är oemotståndligt om man inte förstår mekanismerna.

    Sedan, att naturligt magra människor ska sätta agendan för den majoritet som lätt går upp ivikt och eller blir sjuka av denna kostrekommednation, ja, det borde vara straffbart att vara så extremt egocentrerad. För det handalr inte om annat än – ”men jag kan ju äta allt, jag kan ju äta lagom, jag kan ju äta utan att bli fet” -” då måste ju alla andra också kunna göra det. Det är bara att äta lite mindre och springa mer.”

    Det är inte lite grandiost att hävda att bara för att man själv håller vikten på tallriskdieten, så måste alla andra också göra det, och skulle de ändå inte göra det, så är det ”bara” att äta lite mindre och springa lite mera. Det är fel i en hypotes som stipulerar att en del av mänskligheten skall tvingas vara hungriga för att inte gå upp i vikt. Så fungerar inte evolutionen.

  4. Anders februari 17, 2011 / 16:31

    Tack för bra inlägg om D-vitamin! Jag är också mycket intresserad av forskning kring D-vitamin och försöker följa med lite. Synd att jag inte visste det jag vet idag för 4-6 år sedan då våra två barn föddes, det är lite surt, då hade jag satt frugan på högdos av D-vitamin. Nu äter vi iofs mycket D-vitamin nuförtiden, men just under graviditeten och barnets första år verkar vara extra viktigt och då visste man ju inte som sagt…synd.

    Och angående SLV, jag blir minst lika upprörd som dig, och redan när min fru var gravid fick man av dem höra hur farligt det var med vissa livsmedel (tex lax eller fet fisk i allänhet) trots att risken var minimal. Men de jävlarna ska in och säga åt oss vad vi ska eller inte ska äta, utan att ha fog för det. Eftersom fet fisk dessutom är en av de få rika källorna till D-vitamin blir det än mer absurpt..och inte ett ord om att man då kanske borde kompensera med tillskott..nänä..D-vitamintillskott är farligt, det är ju en FETTLÖSLIG vitamin och ojoj, de ska man vara försiktiga med. Dessa ord kommer oftast från en dietist eller sjuksköterska som enbart upprepar de han/hon fått lära sig på utbildningen..ofta i en nedlåtande och allvarlig ton så att man verkligen ska förstå att det är farliga saker man pysslar med om man supplementerar på egen hand. Jag sätter nog punkt där innan jag blir alltför upprörd…tack som sagt igen för bra artiklar!

  5. Elisabeth februari 17, 2011 / 16:44

    Där fick du in en 5-poängare Anders:-)

    Visst har vi alla hört denna allvarliga lätt nedlåtande ton och röst, som säger att det här begriper inte du-lilla vän, utan gör nu som staten/SLV säger till dig att göra. Nästan som ett hot, gör inte den gravida som man kräver, så ja, man kan ju bli anmäld…och vem vill inte det ofödda barnets bästa? Det är oanständigt att ljuga så för gravida som SLV nu gör.

  6. paleofriend februari 17, 2011 / 20:08

    @Anders Tack, och oerhört befriande att höra att du också genomskådat Livsfarliga verkets förvillande verksamhet, och att du hänger med på forskningen på området. Utvecklingen är helt fantastisk, och det här är den riktigt stora grejen inom medicinen just nu.

    Vi blir fler och fler som inser att man måste tänka själv och ta eget ansvar för hälsan. Man kan alltid gräma sig över att man inte visste under graviditeten, för min egen del var vitamin D bara en bokstav när mina barn kom till världen, men vi är ju som sagt felinformerade av verket.

Kommentarer inaktiverade.