Ett nedslag i informationsströmmen


Jag hamnade i en  diskussion om soja på NGruppens blog (gå gärna dit och tyck till själv). Det är nog inte så många lowcarbare och paleointresserade som fortfarande äter sojaprodukter, bortsett då från riktig japansk soja för kryddning av maten (ex Kikkomans utmärkta soja). Jag har skrivit så lite om soja att det inte ens har fått en egen kategori, utan har buntats ihop med annat i kategorin ”Weird Food” (”konstig mat”), och det säger nog det mesta om vad jag menar om soja. Men diskussionen påminde mig om hur många områden det finns som är intressanta och relevanta for oss som är intresserade av kost och hälsa. Det finns för mycket helt enkelt, och för lite tid.

Som bloggare vill man gärna dela med sig av lärdomar och bra material. Men man kan inte hålla på med allt och man kan inte kunna allt, och man får förlita sig på vad andra förmedlar, under förutsättning att man litar på deras kompetens och integritet. Ungefär så är det med soja för min del, men visst har det varit frestande att gå till botten med det, men när jag grävt ett tag så inser jag vilket jättejobb som ligger framför mig, och då har jag lagt ned. Men så mycket har jag lärt mig att jag förstått att soja representerar allt annat än hållbar, miljöriktig, etisk och näringsriktig matproduktion. Om jag minns rätt så får amerikanarna nu ca 10 % av sitt näringsintag från soja, på ett eller annat sätt. Sojan finns överallt, och där vi minst anar det, även i Sverige. Det finns roligare saker än soja. Ät riktig mat.

Ju viktigare ett område är desto mer tycker jag att man måste kolla upp själv, annars är det lätt att mer eller mindre omedvetet hänga på någon som har en eller annan agenda. Ett område som jag anser vara mycket viktigt är vitamin D, så det har jag grävt ned mig i. Det är ingenting mindre än en sensation inom medicinen, och skulle erkännas som en sådan av flertalet läkare, forskare och myndigheter, om det inte vore för att det finns så många konkurrerande agendor med bokomliggande finansiella motiv. Det vill säga, vetenskapen inom tvärsnittet för nutrition, hälsa och medicin är totalt sett korrumperad, på en mängd områden, och många får därför inte optimala råd eller optimal vård.

Visst finns det många outredda områden när det gäller vitamin D, men inte när det gäller risken för förgiftning (vitamin D-inducerad hyperkalcemi), som man alltid får höra. Det snacket bottnar i okunnighet eller också är det en dålig ursäkt för att hålla skräcken vid liv. Vi vet redan mer än tillräckligt för att kunna höja rekommendationerna till nivåer som skulle kunna ge de flesta ett väsentligt bättre grundskydd. Sen kan man fortsätta forska på detaljerna när det gäller människans immunförsvar och olika sjukdomar som diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar, demens, MS, SAD, ADHD och autism, för att ta ett litet urval.

Jag följer med intresse sambandet mellan nutrition, speciellt vitamin D, och neurologiska sjukdomar, och då speciellt autismspektrat och ADHD. Det var därför med en viss upphetsning jag idag läste om en ny studie: Women who start prenatal vitamins early are less likely to have children with autism. Kvinnor som inte tog vitaminer från tre månader före graviditeten och under första månaden av graviditeten löpte dubbelt så stor risk att få ett autistiskt barn. Resultaten var tydliga. Den här artikeln handlade inte specifikt om vitamin D och graviditet, men det har jag skrivit om på annan plats. Maten innehåller inte alltid allt vi behöver, dels för att man äter fel men också för att maten har blivit sämre på grund av högre produktionstakt och utarmade jordar.

Aktuellt 26/5: Dr John Briffa’s Blog: Melanoma doctor urges us to get more sun!

PS om vitamin D:

Ett område man borde forska mer på omgående, trots att det mest har karaktären av akademisk problemställning, är om det är någon skillnad på att uppnå och bibehålla en hög och hälsosam nivå av vitamin D i kroppen genom solexponering respektive genom supplementering. Det skulle i så fall handla om en hittills okänd biverkning, men det har inte framkommit något som tyder på det. Och det finns de som inte vågar supplementera över en viss nivå bara för att den här frågan inte är utredd i studier. Personligen har jag gjort bedömningen att det förmodligen är farligare att underdosera än att ta risken med supplementering till en hög nivå och därmed uppnå ett gott skydd mot en hel mängd allvarliga sjukdomstillstånd.

Reinhold Vieth: Vitamin D, Treatment and Toxicity


Woha! Jag har tidigare skrivit om en vitamin D-konferens som nyligen gick av stapeln i UK. Vid den tidpunkten saknades videon av det mest spännande föredraget, det av Reinhold Vieth. Nu finns det här, och det gör nog ingen besviken. En riktigt underhållande och informativ föreläsning! Vieth har skrivit många bra publikationer om vitamin D, och han är nog den ledande experten på det som hans föredrag handlar om: Klinisk tillämpning av vitamin D, farmakologi och säkerhet. Här finns mycket att lära för den som ängsligt förlitar sig på myndigheternas ovetenskapliga råd, men även för dem som har vågat höja dosen på egen hand. Konklusion: det ska jävligt mycket till för att bli förgiftad av vitamin D!

Vår, fårikål och vitamin D

 

Det tar sig med våren i Sörmland. Lite kyligt av och till i helgen, men sommarvärmen är runt hörnet känns det som. Det blev omväxlande väldigt arbetssamt grävande och spettande för att få upp gamla rötter, och  behagligt slöande i solen. Det blev till att laga Fårikål på norskt vis med riktigt gott lammkött, mest nackbitar men även några revben och andra restbitar. Fårikål är väl i huvudsak en hösträtt men vad spelar det för roll! Det finns olika sätt men jag bryner köttet i stekpanna med smör först. Så varvas kött och vitkål, med lite vetemjöl mellan varven. Och så en hel del hel svartpeppar och några lagerblad. Buljong är fusk och behövs inte om ingredienserna är bra. Salta lite från början och så mer när det börjar bli färdigt efter ett par timmars kokning. Mums!

Ingen bild togs på anrättningen, men det finns ju här.

Jag hann också titta på en del föredrag från Vitamin D – Experts’ Forum, som var den 7 april i London, UK (skrolla ned för att komma till videofilmerna). Mycket om situationen i England och Skottland, som är riktigt eländig, som här ungefär. Känner du en journalist, skicka dem den här länken; Journalistseminarium 1 juni – Solen, hälsa och sjukdom.

 

Tam debatt om vitamin D

Susanne Bejerot, Ann Gardner och Mats Humble skrev den 5 april en debattartikel i Läkartidningen, ”D-vitaminbrist – vems ansvar?”, och där redogjör man för det faktum att många i befolkningen lider brist på vitamin D, och man vill gärna ha svar när det gäller vilka studier och vilka åtgärder som ska vidtas.

Lika självklart som att solskyddsmedel förespråkas om man reser söderut bör D-­vita­mintillägg med uppföljning erbjudas alla riskgrupper i Sverige. Dessutom bör D-vitaminnivåerna under­sökas hos alla som söker vård för diffusa smärttillstånd, nedstämdhet eller annan psykisk ohälsa. Priset för undersökning och behandling är försumbart jämfört med de vinster man kan vänta sig. Vi vill att berörda myndigheter (Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet) samt sakkunniga och ansvariga politiker tar bladet från munnen och redogör för vilka ­studier som krävs och vilka åtgärder som ska vidtas för att komma tillrätta med detta allvarliga hot mot folkhälsan.

Endast Livsmedelsverket har valt att bemöta artikeln medan de övriga har avböjt. Livsmedelsverkets svar är ett nonsenssvar eftersom det inte svarar på frågan, och där man i stället framför åsikten att den matvanestudie som nu pågår ska kunna ge ett bidrag: ”Matvaneundersökningar kan ge underlag för nya rekommendationer”. Läser man texten så förstår man att man inte avser några nya rekommendationer för att råda bot på den utbredda bristen i befolkningen – och hur skulle man kunna ta fram det genom att fråga folk vad de äter? – utan de pratar snarare om rekommendationer för hur man ska få i sig de 400 IE, som är den rekommenderade dagsdosen, via berikad mat. Nu var det ju inte det debattartikeln handlade om och det blev därför ett goddag yxskaft-svar.

Andemeningen i Livsmedelsverkets svar är att det inte finns något att oroa sig för egentligen, men att man kanske måste hjälpa dem som inte ens kommer upp i de arma 400 IU per dag. Man säger sig ha ansvar för att förebygga brist och därmed sjukdom i befolkningen, men redovisar inte hur detta tunga ansvar omsätts i praktiken. Nu är det så att det inte finns någon studie som visar att det är möjligt att förebygga brist med så lite som 400 IU per dag för individer som inte tillbringar väldigt mycket tid i solen och där ljuset har ett starkt inslag av UVB-strålning. Andra myndigheter rekommenderar ju dessutom att vi ska undvika solen och att vi ska använda rejält med solskydd när vi är utomhus. De studier som är gjorda när det gäller dos och  status visar att om man inte får i sig mer än 400 IU per dag, från maten och från solen, så har man brist. Livsmedelsverket pratar strunt, och det vet man nog om.

Svaret från frågeställarna blir därefter, trött och uppgivet: ”Förändrade matvanor räcker inte”. Att de ens orkar svara är beundransvärt.

Vi tackar ja till Livsmedelsverkets vänliga inbjudan till samarbete! Förändrade matvanor räcker dock inte för att höja bristnivåer av D-vitamin till adekvata nivåer (2 000 IE per dag för gravida som tillhör riskgrupper), eftersom detta motsvaras av intag av 13 liter D-vitaminberikad lättmjölk dagligen.