Autism och vitamin D

Om du inte är bekant med John Canells teori om att vitamin D-brist kan leda till autism hos barn, så finns nu möjligheten att läsa om det i en inspirerande artikel: ”New Research on Vitamin D, Part 5: Vitamin D, Autism and Other Childhood Diseases of Modern Civilization”.

Diagrammet ovan visar förekomsten av autism hos barn sedan 1975. Den kraftiga ökningen sammanfaller i tiden med bl a det ökande användandet av solskyddskrämer och att alltmer tid tillbringas inomhus. Det var 1988 som  American Medical Association gav rådet att man alltid skulle undvika solen såvida man inte hade tagit på sig solskydd.

Vitamin D är helt avgörande för immunförsvarets funktion och kan därför vara med och förhindra ex vis autism och autoimmuna sjukdomar som diabetes. När det gäller autism tror jag personligen att det inte bara handlar om genetisk disposition och svagheter i immunförsvaret på grund av ex vis brist på vitamin D, utan också om främmande skadliga ämnen och olämpliga element i kosten, som allvarligt påverkar immunförsvaret. Det råder inget tvivel om att det finns en koppling mellan autism och problem med tarmsystemet, och därmed immunförsvaret.

Vi vet ännu för lite om vad miljöpåverkan och kosten kan ha för inverkan, men vi vet ändå så pass mycket att man vet ungefär på vilka områden man bör tillämpa försiktighetsprincipen. Tyvärr finns det ett mycket hårt motstånd mot att utföra objektiva studier på de här sakerna. Den dagen man ens får nämna att vacciner kan ha några skadliga effekter, utan att bli anklagad för att vara en foliehatt, kanske man kan utföra de studier som behövs för att ge föräldrar ett underlag när de står där i valet och kvalet.

En pågående kartläggning, med självrapportering från föräldrar med helt ovaccinerade barn, har gett mycket intressanta resultat. Men kom ihåg, det här handlar inte om vetenskap, det är bara en kartläggning. Sarah, med bloggen The Healthy Home Economist, har sammanfattat resultaten så här långt (7500 fall) (min översättning):

Mindre än 10% av icke-vaccinerade barn har allergier av något slag. Det kan jämföras med 40% av barn i USA i åldrarna 3-17 som har allergi mot minst en allergen och 22,9% som har en allergisk sjukdom.

0,2% av icke-vaccinerade barn har astma. Det kan jämföras med 14-15% bland vaccinerade barn med astma i Australien, 4,7% i Tyskland och 6% i USA.

1,5% av icke-vaccinerade barn har pollenallergi, att jämföras med 10,7% i Tyskland.

2% av icke-vaccinerade barn hade neurodermatitis. Denna autoimmuna sjukdom finns bland 13% av barnen i Tyskland.

ADHD fanns bara bland 1-2% av de icke-vaccinerade barnen. Det kan jämföras med nästan 8% av barnen i Tyskland med ytterligare 5,9% gränsfall.

Infektioner i mellanörat är mycket sällsynta hos icke-vaccinerade barn (mindre än 0,5%). I Tyskland har 11% problem med detta.

Mindre än 1% av icke-vaccinerade barn hade haft sinusit, bihåleinflammation. Det kan jämföras med över 32% av barnen i Tyskland.

Endast 4 av de icke-vaccinerade barnen, av de totalt 7600 hade allvarlig autism. I alla 4 fallen hade dock modern höga halter av kvicksilver. I USA är det ungefär 1 av 100 barn som har denna neurologiska sjukdom, och 1 av 38 pojkar i Storbritannien.

Alla inlägg om autism.

Annonser

Vitamin D och koloncancer


Att vitamin D har en skyddande effekt mot olika former av cancer är välkänt. När det gäller koloncancer finns det många studier som visar att vitamin D hindrar tillväxten av cancerceller. En ny studie har gett mer information om mekanismen för denna skyddande effekt. Vitamin D visar sig ha en helt avgörande roll, liksom vitamin D receptorn (VDR), för att sakta ner inverkan av ett nyckelprotein i cancercellernas utveckling.

This protein, known as beta-catenin, which is normally found in intestinal epithelial cells where it facilitates their cohesion, builds up in large quantities in other areas of the cells when the tumour transformation begins. As a result of these changes, the protein is retained in the cell nucleus, where it facilitate the carcinogenic process, and this is the point at which vitamin D intervenes, or rather, the vitamin D receptor (VDR). ”Our study has confirmed the pivotal role of the VDR in controlling the anomalous signal that sparks off the growth and uncontrolled proliferation of colon cells which, in the final instance, ends up causing a tumour to emerge”, says Héctor Palmer, the coordinator of this study and head of the VHIO’s Stem Cells and Cancer laboratory. He continues, ”The stimulation of this receptor suppresses the action of the beta-catenin protein, intercepting the series of events that change the intestinal cell into a malignant tumour cell.”

Studien utfördes på möss, med och utan VDR, samt på koloncancerceller från människa. Studien visar att allvarlig vitamin D-brist innebär en ökad risk för mer aggressiv koloncancer, och att patienter i begynnelsefasen av denna cancerform med fördel kan behandlas med vitamin D3. När det gäller koloncancer i senare stadier fungerar inte detta då VDR har reducerats kraftigt av cancern.

I videon ovan diskuterar Dr Cedric Garland vitamin D och cancer, och speciellt en ny modell för hur cancer utvecklas; DINOMIT.

Läs mer:

Science Daily: Confirmation That Vitamin D Acts as a Protective Agent Against the Advance of Colon Cancer (citatet)
PLoS ONE: Vitamin D Receptor Deficiency Enhances Wnt/β-Catenin Signaling and Tumor Burden in Colon Cancer

Ledsamt om vitamin D

I Sverige ligger ansvaret för rekommendationerna om vitamin D hos Livsmedelsverket. Alla som är insatta i frågan vet att dessa rekommendationer är helt föråldrade. För något år sedan påbörjade Livsmedelsverket en översyn av sina rekommendationer. I en artikel i SvD: ”Äldre har ofta brist på D-vitamin”, får vi nu en föraning om vad som ska komma ur Livsmedelsverkets arbete med rekommendationen för vitamin D.

Vitamin D-frågan har skötts extremt dåligt i Sverige från officiellt håll. Man har inte gjort något som helst egentligen. För att hitta något som har en tillstymmelse av vetenskaplighet i sig, får man gå helt tillbaka till den tid när man förstod att kroppens benstomme behövde en del vitamin D för att utvecklas som den ska. Det är så länge sedan att de som var med den gången är utdöda. Det fåtal forskare och kliniker som under åren har försökt påpeka att rekommendationerna är undermåliga har helt enkelt ignorerats.

Men till slut gick det inte längre att ignorera frågan, det internationella trycket blev för stort. Livsmedelsverket var tvungna att agera och motvilligt har man ”tillsatt en utredning” och faktiskt även startat en studie där man mäter vitamin D-nivån hos människor. I det här arbetet är Elisabet Rothenberg, som är intervjuad i artikeln, involverad, speciellt på äldresidan. Hon är leg. dietist, ordförande för Dietistföreningen, och medicine doktor. Åh hej å hå, det borde gå bra det där, men jag tror inte man ska ha för höga förhoppningar om så väldigt vetenskapliga rekommendationer, när de nu kommer om något år eller så.

Rothenberg har sin huvudgärning på Sahlgrenska Akademin, och även om hon och andra med vetenskaplig bakgrund skulle förorda rekommendationer om väsentligt högre vitamin D-intag, är det inte troligt att Livsmedelsverket skulle följa deras utlåtanden. Livsmedelsverket rekommendationer på kostsidan handlar sällan om vetenskap, utan om kostpolitiska överväganden. Om en eller flera intressegrupper har synpunkter i kostfrågan så är det Livsmedelsverkets inofficiella uppgift att hantera dessa. Under snart 6 år har jag följt verkets arbete och jag tycker inte att det är en överdrift att påstå att de inte arbetar vetenskapligt. För att citera Rothenberg

– Jag förespråkar en varierad kost. Maten består inte bara av fett och kolhydrater utan innehåller även otaliga mikronäringsämnen vars effekter vi vet ganska lite om. Äter vi varierat och undviker extremkoster så ökar chansen att få i oss allt det vi behöver, säger Elisabeth Rothenberg.

Den som har tid och ork kan själv gå igenom rekommendationerna för att konstatera hur lite man vet egentligen. Det är kanske en intressant övning, men om det är den egna hälsan det handlar om kan man med fördel gå direkt på andra källor. Men låt oss ta ett exempel. Det är vanligt med jodbrist i den svenska befolkningen, speciellt i Norrbotten. Läs gärna tidningsartikeln ”Många lider av jodbrist” i Norrländska Socialdemokraten: ”Mats Eliasson, docent och överläkare vid Sunderby sjukhus, har skickat nya rön om jodstatusen hos befolkningen till Livsmedelsverket. Något som inte har gjorts på 40 år.”

För några år sedan fick han vetskap om att människor i norra Sverige led av en förhöjd ämnesomsättning i form av giftstruma.

– Våra nivåer var att jämföra med de högsta i Europa. Jag tänkte att jodbrist kan vara en orsak till det och kontaktade Livsmedelsverket för att höra hur det stod till med den. De svarade att de inte visste, säger Mats Eliasson.

Enligt Livsmedelsverket är det rekommenderade dagsintaget för jod 150 µgram. Tar vi en titt på jodinnehållet i vanliga livsmedel och maträtter så ser vi snabbt att det är mycket lätt att få i sig 150 µgram jod från kosten, även utan att använda joderat salt. Tre ägg till frukost så är den saken fixad. Poängen är att hur dåligt norrbottningarna nu än äter, om de gör det, så kan de knappast undgå att få i sig mer än 150 µgram jod. Ändå har de ofta jodbrist.

Man kan då fråga sig om inte rekommendationen för jod är för lågt satt. Det förhåller sig kanske med jod som med vitamin D på Livsmedelsverket, att man saknar kompetens i frågan och att rekommendationen inte är vetenskapligt underbyggd. Verket har inte ytterligare information om jod i sina rekommendationer, men det är väl känt att det finns en övre (internationellt gångbar)  ”toleransgräns” på 1100 µgram (UL) som man inte bör överstiga (det är inget man behöver oroa sig för och man får nog se det som ett medelvärde över tid, och man kan lugnt fortsätta med sushi och räkfrossa). Jodbrist är ett jätteproblem, inte bara i Sverige, och hade Livsmedelsverket brytt sig om folkhälsan hade man såklart engagerat sig med liv och lust i frågan.

Om Livsmedelsverket hade varit intresserade av vår hälsa hade vi vetat det för länge sedan. Det är det inte. Varför går det så trögt på vitamin D-området? Det kan vara så att läkemedelslobbyn styr den här frågan också, det ryktas nämligen att man jobbar intensivt på att ta fram vitamin D-liknande substanser som de kan patentera. Om och när det sker kan vi vara säkra på att vitamin D klassas som läkemedel och att det kommer att bli receptbelagt. Frågan blir då om det kommer att bli förbjudet att tillverka och sälja den naturliga varianten, den vi kan köpa i hälsokosten idag (extraheras från fårull)? Blir det även förbjudet att sola sig, eller kommer man att nöja sig med fortsatt skrämselpropaganda?

Vill du lära dig mer om forskningen på vitamin D-området, och om hur oerhört väsentligt det är att vi får  tillräckligt av detta vitamin (prehormon)?

Relaterat:
Så här ska du äta om du vill tänka på hälsan
Low vitamin D linked to earlier first menstruation