Den svenska sjukan II

Somaliska barn ska nu kartläggas i ett forskningsprojekt för att vetenskapligt komma fram till om det finns ett samband mellan vitamin D-brist och förekomsten av autism.

Det här är ju inget nytt, se ett tidigare blogginlägg, Den svenska sjukan. Varför tar det så lång tid och varför gör man inget? Man kan undra hur dumt det får lov att bli i ett modernt och demokratiskt land. Kanske är det själva dumheten som är den svenska sjukan? Det kan inte vara så svårt att konstatera att människor som inte exponeras för solljus får vitamin D-brist. I stället för att hjälpa dem som är mest utsatta för detta, ska man nu forska på dem. Tänk om man först skulle avhjälpa bristen på vitamin D, det känns liksom bättre, och borde vara det logiska alternativet. Det man nu gör verkar inte särskilt etiskt.

I Sverige är det så dumt ordnat att man inte vet hur man ska göra med vitamin D. Det råder kognitiv dissonans på området. Ingen har brist, fast stora delar av befolkningen egentligen har det. Gör man mätningar så märker man det, så det uppmuntras inte till att göra mätningar. Eftersom det inte råder någon brist kan man inte informera om att det råder brist och hur man ska undvika det.  Har man brist ska man ändå inte ta mer än 400 IU vitamin D eftersom man tror att man kan bli förgiftad av överdos. Går man ut i solen blir man garanterat förgiftad eftersom man då lätt får i sig 10 000 IU eller mer, och man får dessutom cancer, och därför avråder man från solen. Undviker man solen får man garanterat brist. Tar man 400 IU har detta en försumbar effekt på vitamin D-status hos en person som har allvarlig brist. Snurrigt eller hur? Man är hjälplöst förlorade i frågan, för att uttrycka det milt.

Svenska myndigheter har inte visat att de tar del av den forskning som är gjord på området de senaste åren, och det är synd för då skulle de ha kunna tänka klart, och folk skulle ha kunnat få bra rekommendationer. Alla kvinnor som vill bli gravida, och de som är det, borde kunna få information om hur viktigt det är med vitamin D under graviditeten och senare för barnet under amningen och även senare när man ger fast föda. Hur svårt kan det vara?

Graviditet och vitamin D

Vitamin D CouncilThe Vitamin D Theory of Autism

Serum levels of 25-hydroxyvitamin D in mothers of Swedish and of Somali origin who have children with and without autism

Low serum levels of 25-hydroxyvitamin D (25-OHD) among psychiatric out-patients in Sweden: relations with season, age, ethnic origin and psychiatric diagnosis

Annonser

Graviditet och vitamin D: status

Graviditet och vitamin D, del 2:
Det finns inte så väldigt mycket studier på gravida, och speciellt inte från Sverige. Vi får nöja oss med det som finns, och när det gäller statusen spelar det inte så jättestor roll om man är gravid eller inte, och vi kan därför även se på studier av ickegravida. Jag tänkte börja med att kort nämna ett par studier som är utförda i South Carolina i USA. I den första studien gäller det gravida kvinnor, en blandning av African American, Hispanics och kaukasier, som involverades ungefär mitt i graviditeten. Blodprov togs och man mätte vitamin D-halten i blodet, 25-hydroxy-vitamin D, (25(OH)D). South Carolina, där studien utfördes, ligger på 32:a breddgraden i USA , ett stycke norr om Florida. Klicka på kartan ovan för en mer dataljerad bild.

I studien ”Profound Vitamin D Deficiency in a Diverse Group of Women during Pregnancy Living in a Sun-Rich Environment at Latitude 32°N” visade det sig att 48% hade allvarlig brist på vitamin D (< 20 ng/mL) och ytterligare 37 % hade otillräcklig mängd vitamin D (<32 ng/mL). Det önskvärda värdet är 50 ng/mL och över,  och en del forskare anger intervallet 50-80 ng/mL som önskvärt, men det saknas ännu definitiva vetenskapliga studier för att fastslå den övre gränsen. I den här studien hade alltså totalt 85 % för låga värden.

I den andra studien, också utförd i South Carolina, ”Vitamin D Deficiency and Insufficiency is Common during Pregnancy”, var det 82 % som hade värden under 32 ng/mL. Det här två studierna, från ett område som ligger ganska långt söderut i USA, visar att vitamin D-status är katastrofalt dåligt bland gravida. Hur ska dessa kvinnor kunna förse sina foster med det livsnödvändiga näringsämnet vitamin D när de de själva har för lite av det? Spelar det någon roll? Ja det gör det, och här handlar det om att skydda barnet mot ökad risk för rakitis (engelska sjukan), diabetes typ 1, autism, schizofreni m m, m m. Människans immunförsvar är i hög grad beroende av vitamin D för att fungera. Det bör tilläggas att mörkhyade som regel har lägre värden än de med ljus hy, vilket studierna också visar.

Så här långt vet vi att 2000 gener (ungefär 10 % av människans arvsmassa) är primära mottagare av aktiverat vitamin D, och listan växer hela tiden.

Vi ska titta på en studie till, utförd i Belfast på Irland, som ligger på breddgrad 54-55. I studien mätte man vitamin D-status på kaukasiska kvinnor i veckorna 12, 20 och 35 under graviditeten, och även i en kontrollgrupp med icke-gravida kvinnor. 25(OH)D var lägre i gravida kvinnor, och vid de tre tillfällena hade 35, 44 och 16 % av de gravida kvinnorna mycket allvarlig brist (< 25nmol/L = 10 ng/mL), och 96, 96, och 75 % hade allvarlig brist (<50 nmol/L = 20 ng/mL). Koncentrationerna var något högre hos de kvinnor som tog ett kosttillskott innehållande vitamin D. Gravida kvinnor på Irland har med andra ord uppseendeväckande dålig vitamin D-status.

De här studieresultaten är samstämmiga med mätningar som är gjorda på barn och ungdomar i USA och Finland. I USA hade 70 % av barn och ungdomar i åldrarna 1-21 mindre än 30 ng/mL 25(OH)D, och i Finland uppges att 60 % av barnen har brist. Det uppges att mellan 20 och 30 % av barn i åtta-årsåldern i Sverige har brist, men det framgår inte vilka kriterier man har för att definiera brist, men förmodligen är gränsvärdet 30 ng/mL.

Sverige ligger som bekant betydligt mycket längre norrut än både South Carolina och Irland på globen, mellan breddgraderna 55 och 69, med 60:e breddgraden gående igenom Fagersta, alltstå strax norr om Uppsala. Spelar det någon roll? För att förstå det måste vi veta lite mer om UV-ljus som är den delen av solljuset som har förmågan att skapa vitamin D i vår hud.

UV-ljuset kan delas upp i det mer långvågiga UVA (320-400nm) och det kortvågiga UVB (280-320nm). UV-ljus av olika våglängd påverkar oss på olika sätt och moderna solskydd har flera komponenter för att kunna blockera båda områdena. Vid klart väder finns UVA hela dagen medan UVB, som är starkt beroende av infallsvinkeln mot jordytan, bara finns en stund mitt på dagen, längre tid på sommaren och kortare under vår och höst. Beroende på område på jorden kan UVB vara dubbelt så intensivt på breddgrad 30 jämfört med breddgrad 60, men stora variationer finns naturligtvis. Sverige ligger väldigt långt norrut på globen, och UV-intensiteten är därför mycket lägre än i länder närmare ekvatorn.

Det är UVB som har förmågan att omvandla kolesterol i vår hud till vitamin D, och i Sverige är det alltså några timmar mitt på dagen under sommaren som det kan ske, och inte alls på vintern. Det vitamin D vi behöver ska vi alltså skaffa oss under sommaren, och i så stor mängd att det räcker hela vintern. Det gick kanske bra förr i tiden när folk arbetade utomhus, men idag arbetar många inomhus eller sitter i bilar, och är vi ute har vi ofta på oss solskydd. Vi ska se på några fler studier som är utförda i vårt närområde.

I en studie publicerad 2005, Teenage girls and elderly women living in northern Europe have low winter vitamin D status, undersökte man vitamin D-status på kvinnor i länderna Danmark, Finland, Polen och Irland under månaderna februari och mars. Medianvärdena var 29,4 nmol/l (= 11,8 ng/mL) för tonårsflickorna och 40,7 nmol/l (= 16,3 ng/mL) för de äldre kvinnorna. Det här är katastrofalt dåliga värden för båda grupperna.

Slutligen, i en studie på svenska kvinnor i åldrarna 61-86 som levde i Mellansverige (breddgrad 60) uppmätte man i genomsnitt en vitamin D-nivå på 69 nmol/L (=27,6 ng/mL) under vintern (Associations of diet, supplement use, and ultraviolet B radiation exposure with vitamin D status in Swedish women during winter). Man kunde inte se något samband mellan värdet och ålder, tid man tillbringade utomhus, huruvida man använde solskydd eller vilken hudtyp man hade. Med en regressionsanalys kunde man bestämma faktorerna som resulterade i detta vitamin D-värde, 240 IU Vitamin D genom kosten, en resa till en solig plats under de senaste 6 månaderna (26 % av kvinnorna) och genom att ta tillskott (16 % av kvinnorna). Prover togs och intervjuer gjordes utan att några speciella instruktioner hade getts, och studien visar alltså resultatet för ett ”normalbeteende” för kvinnor i den aktuella åldersgruppen. Återigen ser vi att vitamin D-status är alldeles för dåligt. Fortsättning följer.

25(OH)D: 1 ng/mL = 2,5 nmol/L

Läsning:

Tecken på D-vitaminbrist i de nordiska länderna,

Den svenska sjukan

Vetenskapsradion: ”Somaliska kvinnor i Stockholmstrakten har mycket lägre halter D-vitamin jämfört med etniskt svenska kvinnor, och den allvarliga vitaminbristen överförs till deras barn, möjligen med autism som komplikation.”

Svenska myndigheter är skitnödiga i den här frågan. Den officiella linjen är ungefär att ingen lider brist på vitamin D i Sverige, inte ens under vintern.

Att invandrade kvinnor som går täckta från topp till tå oftare föder barn med autism är ingen ny nyhet. Enligt Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten gör de helklädda invandrarkvinnorna allt rätt, men har ändå allvarlig vitamin D-brist och får mycket oftare barn som är autistiska. Hur tänker man? Vad ska man göra åt det? Förmodligen ingenting, och läkarna får väl börja förskriva vitamin D till den här gruppen även om de nivåer som är ”state of the art” är så löjligt låga att de knappt skyddar mot Rickets.

Se speciellt Vitamin D Theory of Autism (ännu mer här) och Sunscreen and Low-fat Diet: A Recipe for Disaster.