Ledsamt om vitamin D

I Sverige ligger ansvaret för rekommendationerna om vitamin D hos Livsmedelsverket. Alla som är insatta i frågan vet att dessa rekommendationer är helt föråldrade. För något år sedan påbörjade Livsmedelsverket en översyn av sina rekommendationer. I en artikel i SvD: ”Äldre har ofta brist på D-vitamin”, får vi nu en föraning om vad som ska komma ur Livsmedelsverkets arbete med rekommendationen för vitamin D.

Vitamin D-frågan har skötts extremt dåligt i Sverige från officiellt håll. Man har inte gjort något som helst egentligen. För att hitta något som har en tillstymmelse av vetenskaplighet i sig, får man gå helt tillbaka till den tid när man förstod att kroppens benstomme behövde en del vitamin D för att utvecklas som den ska. Det är så länge sedan att de som var med den gången är utdöda. Det fåtal forskare och kliniker som under åren har försökt påpeka att rekommendationerna är undermåliga har helt enkelt ignorerats.

Men till slut gick det inte längre att ignorera frågan, det internationella trycket blev för stort. Livsmedelsverket var tvungna att agera och motvilligt har man ”tillsatt en utredning” och faktiskt även startat en studie där man mäter vitamin D-nivån hos människor. I det här arbetet är Elisabet Rothenberg, som är intervjuad i artikeln, involverad, speciellt på äldresidan. Hon är leg. dietist, ordförande för Dietistföreningen, och medicine doktor. Åh hej å hå, det borde gå bra det där, men jag tror inte man ska ha för höga förhoppningar om så väldigt vetenskapliga rekommendationer, när de nu kommer om något år eller så.

Rothenberg har sin huvudgärning på Sahlgrenska Akademin, och även om hon och andra med vetenskaplig bakgrund skulle förorda rekommendationer om väsentligt högre vitamin D-intag, är det inte troligt att Livsmedelsverket skulle följa deras utlåtanden. Livsmedelsverket rekommendationer på kostsidan handlar sällan om vetenskap, utan om kostpolitiska överväganden. Om en eller flera intressegrupper har synpunkter i kostfrågan så är det Livsmedelsverkets inofficiella uppgift att hantera dessa. Under snart 6 år har jag följt verkets arbete och jag tycker inte att det är en överdrift att påstå att de inte arbetar vetenskapligt. För att citera Rothenberg

– Jag förespråkar en varierad kost. Maten består inte bara av fett och kolhydrater utan innehåller även otaliga mikronäringsämnen vars effekter vi vet ganska lite om. Äter vi varierat och undviker extremkoster så ökar chansen att få i oss allt det vi behöver, säger Elisabeth Rothenberg.

Den som har tid och ork kan själv gå igenom rekommendationerna för att konstatera hur lite man vet egentligen. Det är kanske en intressant övning, men om det är den egna hälsan det handlar om kan man med fördel gå direkt på andra källor. Men låt oss ta ett exempel. Det är vanligt med jodbrist i den svenska befolkningen, speciellt i Norrbotten. Läs gärna tidningsartikeln ”Många lider av jodbrist” i Norrländska Socialdemokraten: ”Mats Eliasson, docent och överläkare vid Sunderby sjukhus, har skickat nya rön om jodstatusen hos befolkningen till Livsmedelsverket. Något som inte har gjorts på 40 år.”

För några år sedan fick han vetskap om att människor i norra Sverige led av en förhöjd ämnesomsättning i form av giftstruma.

– Våra nivåer var att jämföra med de högsta i Europa. Jag tänkte att jodbrist kan vara en orsak till det och kontaktade Livsmedelsverket för att höra hur det stod till med den. De svarade att de inte visste, säger Mats Eliasson.

Enligt Livsmedelsverket är det rekommenderade dagsintaget för jod 150 µgram. Tar vi en titt på jodinnehållet i vanliga livsmedel och maträtter så ser vi snabbt att det är mycket lätt att få i sig 150 µgram jod från kosten, även utan att använda joderat salt. Tre ägg till frukost så är den saken fixad. Poängen är att hur dåligt norrbottningarna nu än äter, om de gör det, så kan de knappast undgå att få i sig mer än 150 µgram jod. Ändå har de ofta jodbrist.

Man kan då fråga sig om inte rekommendationen för jod är för lågt satt. Det förhåller sig kanske med jod som med vitamin D på Livsmedelsverket, att man saknar kompetens i frågan och att rekommendationen inte är vetenskapligt underbyggd. Verket har inte ytterligare information om jod i sina rekommendationer, men det är väl känt att det finns en övre (internationellt gångbar)  ”toleransgräns” på 1100 µgram (UL) som man inte bör överstiga (det är inget man behöver oroa sig för och man får nog se det som ett medelvärde över tid, och man kan lugnt fortsätta med sushi och räkfrossa). Jodbrist är ett jätteproblem, inte bara i Sverige, och hade Livsmedelsverket brytt sig om folkhälsan hade man såklart engagerat sig med liv och lust i frågan.

Om Livsmedelsverket hade varit intresserade av vår hälsa hade vi vetat det för länge sedan. Det är det inte. Varför går det så trögt på vitamin D-området? Det kan vara så att läkemedelslobbyn styr den här frågan också, det ryktas nämligen att man jobbar intensivt på att ta fram vitamin D-liknande substanser som de kan patentera. Om och när det sker kan vi vara säkra på att vitamin D klassas som läkemedel och att det kommer att bli receptbelagt. Frågan blir då om det kommer att bli förbjudet att tillverka och sälja den naturliga varianten, den vi kan köpa i hälsokosten idag (extraheras från fårull)? Blir det även förbjudet att sola sig, eller kommer man att nöja sig med fortsatt skrämselpropaganda?

Vill du lära dig mer om forskningen på vitamin D-området, och om hur oerhört väsentligt det är att vi får  tillräckligt av detta vitamin (prehormon)?

Relaterat:
Så här ska du äta om du vill tänka på hälsan
Low vitamin D linked to earlier first menstruation

Annonser

Interview with John Cannell on Vitamin D


Mike Adams på Natural News
har gjort en intervju med chefen för Vitamin D Council, Dr. John Cannell (1 tim 7 min). Mycket bra och informativt!

Vitamin D Council rekommenderar 5000 IU från olika källor för vuxna. I intervjun förklarar Cannell hur oerhört väsentligt vitamin D är för vår hälsa, och att 5 -10 % av våra gener är helt beroende av en hög nivå för att kunna fungera. Han förklarar också hur solskräcken uppfanns av solskyddsindustrin.

 

Bra vitamin D-artikel

Jag blev tipsad om en väldigt bra artikel från Danmark (2009): D-vitamin, behov og mangel i Danmark ( D-vitamin, behov och brist i Danmark). Den är skriven av civilingenjören och läkaren Steen Ahrenkiel, och ger en mycket bra sammanfattning om grunderna på området och om det spektakulära fåneri som pågår inom läkeriet och den reglerande myndigheten i Danmark. Det är alltså lika urbota dumt där som i Sverige.

Bilden ovan säger egentligen allt; den visar en typisk dagsdos för några olika exponeringar av UVB-ljus från solen (1 µg = 40 IU). Den muslimska kvinnan får alltså 80 IU, den nakna killen 20 000 IU, tjejen på cykeln 10 000 IU, och damen inomhus får noll. Den högsta rekommenderade dosen för män och kvinnor i Sverige idag är 400 IU (Livsmedelsverket). Som jag många gånger tidigare har visat är vitamin D-bristen mycket utbredd i samhället, för att vi i våra moderna liv tillbringar så lite tid i solen och dessutom blaskar på solskyddsmedel alldeles för ofta. Behovet för de flesta vuxna är förmodligen ca 5 000 IU per dag, så diskrepansen är stor.

Läs mer om dessa saker i artikeln (automatöversättning här – inget vidare). Som man kan se är danskarnas vitamin D-status katastrofal.

Informationssida om vitamin D

Aktuellt:

Vitamin D går igen i diabetesforskningen som orsak till typ 1 diabetes world wide

Solkräm skadar råttors fertilitet (DN)

Art de Vany at ZURICH.MINDS

xxx

Art de Vany är en av förgrundsgestalterna inom Paleo. I det här föredraget (tot 30 min) förklarar han hur vi och vår metabolism har utvecklats från amöba till Homo Sapiens, hur vi överlevde istiderna som jägare/samlare, och att dagens europeer härstammar från en handfull individer. Till slut förklarar han hur vi kan leva hälsosamt genom att emulera våra förfäders livsstil när det gäller näringsintag, fysisk rörelse och avkoppling. Det är inte det bästa föredraget jag har sett men ändå mycket intressant och lärorikt.

Del 2.

Reviewartikel: Paleolitisk vs modern västerländsk kost och livsstil


Pedro Carrera-Bastos, Maelan Fontes-Villalba, Charles H. O’Keefe, Staffan Lindeberg och Loren Cordain har publicerat en ny reviewartikel; ”The Western Diet and Lifestyle and Diseases of Civilization”. Det är ett gediget arbete de har utfört, och mycket väl värt en genomläsning. Här står det vi egentligen redan borde veta, att människans ursprungliga och artegna kost, oavsett stora variationer i sin sammansättning, är helt överlägsen den moderna västerländska maten. Här följer författarnas slutsatser (min översättning):

Införandet av en kost och en livsstil som är väldigt olika det som formade den mänskliga arvsmassan under mer än två miljoner år är avgörande faktorer i den omfattande förekomsten av kroniska, degenerativa sjukdomar som är epidemiska i västvärlden. Denna slutsats visar tydligt att fokusering på enskilda diet- eller livsstilsvariabler inte är lämpligt som förebyggande medicinsk strategi.

Mycket riktigt så förutsäger evolutionsteorin att optimalt genuttryck, och i förlängningen ett ökat antal år med god hälsa, även om det inte skulle påverka den genomsnittliga livslängden, inte åstadkoms genom en enskild kost- eller livsstilsförändring, utan snarare genom kombinationen av flera saker, som regelbunden fysisk träning; stresshantering; solexponering i förhållande till breddgrad och hudfärg (för att upprätthålla serumnivå av 25(OH)D över 45 ng/mL och samtidigt undvika de skadliga effekterna av överdriven solexponering); tillräckligt med sömn; undvika tobaksrök; minskad exponering av föroreningar, AGEs, ALEs, och andra föreningar från Maillardreaktioner i mat; och att anamma en kost liknande den som paleolitiska jägare-samlare hade. Som stöd för detta finns fyra färska interventionsstudier på människor och en på djur, som har visat att en kost sammansatt av kött, fisk, skaldjur, ägg, färsk frukt och grönsaker, rötter, rotknölar, nötter och frön, kan vara överlägsen så kallade hälsodieter som ex vis medelhavsdieten.

Här finns mycket att lära. Tänk vad man kan komma fram till när man tar del av det vetenskapen faktiskt visar. Artikeln har inte mindre än 343 referenser. Det kan jämföras med de svenska ”experter” som förespråkar Livsmedelsverkets tallriskmodell, och som inte kan uppge en enda studie med hög evidens som stöder modellen. Det finns inte så mycket mer att tillägga. Det skulle vara djupt ologiskt om den mat och den livsstil som har varit med och utvecklat våra gener inte skulle vara bra för oss.

Det kommer alltid invändningar om det här med makronutrientfördelningen, och visst finns det naturfolk som åt och äter en ursprunglig kost med stora mängder kolhydrater, det är sant. Men inte raffinerade kolhydrater, och inte hela tiden, och inte spannmål, som många i den moderna världen gör. Barn och ungdomar i Sverige får idag 25 % av dagsintaget från skräp som godis, kakor och läskedrycker. De kommer att drabbas av metabola syndromet och många andra problem, men det gjorde/gör inte barnen på Kitava med sin ursprungliga kost.

Personligen blir jag mer och mer övertygad om att vi inte bara ska se på sånt som makronutrientfördelningen, en del mår bra av si och andra av så, utan vi måste börja ta det här med raffinering, tillsatser, GMO, besprutning, och andra miljögifter på allvar – och lika viktigt – se på vad djuren vi äter har ätit, och hur de har haft det och hur mycket mediciner de har fått. Återigen vinner logiken, och vi ska naturligtvis äta naturlig mat. Det är också det som fungerar ur ett hållbarhetsperspektiv.

Bilden: Staffan Lindeberg Kitava Photos

Graviditet och vitamin D: en högdosstudie

Graviditet och vitamin D: del 3.
Vi ska titta på den hittills enda högdosstudien som utförts på gravida. I maj 2010 presenterades resultaten av studien av huvudförfattaren Carol L. Wagner från the Medical University of South Carolina: results of a new controlled and randomized study of pregnant women given various doses of vitamin D3, vid Pediatric Academic Societies (PAS) annual meeting in Vancouver, British Columbia, Canada. Tyvärr är studien ännu inte publicerad och har inte gått igenom peer review. Jag har varit i kontakt med Carol Wagner som meddelade att man jobbade för fullt med alla data och att man hoppades på publicering till sommaren. Men vi kan lugnt utgå ifrån att resultaten är korrekta och vederhäftiga, det är ju inga komplicerade experiment det handlar om, men däremot är resultaten sensationella!

Studien utfördes på 494 kvinnor, med början 12-16 veckor in i graviditeten, och man delade slumpmässigt in dem i tre grupper (350 fullföljde). Grupperna fick 400, 2000 eller 4000 IU Vitamin D3 dagligen under hela återstoden av graviditeten, och forskningsteamet visste inte vem som tillhörde vilken grupp. Alla kvinnorna hade farligt låga nivåer av vitamin D när studien startades, <25 ng/mL, se figuren. Kvinnorna kom ifrån South Carolina i USA (32:a breddgraden). Under studiens gång gjordes uppföljningar varje månad och man kontrollerade att inga oönskade effekter uppkom, främst genom att se på Calcium/Kreatinin-kvoten i urinen. Inte ett enda fall av misstänkt överdosering observerades. Man studerade inte bara den resulterande vitamin D-nivån i blodet utan eventuella komplikationer under graviditeten, som havandskapsförgiftning, graviditetsdiabetes, infektioner, förtida värkar och prematur förlossning. Gruppen som fick 400 IU per dag hade dubbelt så många av dessa komplikationer jämfört med gruppen som fick 4000 IU per dag!

De kvinnor som hade höga halter av vitamin D hade i lägre grad problem med förtida värkar och prematur förlossning, och de hade mindre infektioner. De bästa resultaten fanns bland de kvinnor som fick 4000 IU per dag, och det är också den nivå som forskningsgruppen rekommenderar utifrån just den här studien. De ser det som nödvändigt att ta tillskott eftersom kosten uppenbarligen inte ger tillräckligt med vitamin D och för att vi inte vistas i solen så mycket som vi behöver. Den här studien ger också stöd för den rekommendation som andra forskare nu ger och som innebär att vuxna män och kvinnor bör uppnå en dos om 5000 IU per dag. Det är alltså mer än 10 gånger så mycket som Livsmedelsverket rekommenderar, men i det här fallet tycker jag man ska lyssna på dem som är verkligt insatta och som forskar på området, och slå dövörat till åt de bakåtsträvande troglodyterna på SLV i Uppsala.

Enligt diagrammet så uppnådde gruppen som fick 4000 IU en 25(OH)D-nivå på 45-50 ng/mL på slutet av graviditeten, att jämföras med den nivån som en del forskare  nu rekommenderar för alla individer: 50-80 ng/mL. Mer från Vitamin D Council (min översättning och förenkling):

Genomsnittsindividen börjar lagra vitamin D3 vid nivån 40 ng/mL, men vid 50 ng/mL börjar praktiskt taget alla att lagra det för framtida behov. Vid nivåer under 50 ng/mL förbrukar kroppen vitamin D i samma takt som man producerar det, eller får in det via mat och tillskott, vilket innebär ett slags kronisk vitamin D-svält.

Förmodligen är rekommendationen om 50-80 ng/mL riktig, men den övre delen av intervallet är inte bestämd i några direkta studier, utan är mer en typ av meta-uppskattning från en mängd andra studier.

Som vi kan se av diagrammet så uppnådde inte ens de som fick 4000 IU den önskvärda nivån 50 ng/mL, där de skulle ha varit mättade med vitamin D och ha kunnat lagra något för framtida behov. Det visade sig också att genomsnittsnivån av vitamin D i de nyfödda barnen för denna grupp bara var 27 ng/mL. Det innebär att 4000 IU är alldeles för lite under en graviditet, men enligt försiktighetsprincipen kan inte de här forskarna rekommendera mer än 4000 IU eftersom det är det man har data för. Som vi ska se kan man lugnt ta betydligt mer, dels för att studier visar att personer som vistas mycket i solljus har betydligt högre nivåer i blodet än 50 ng/mL, en del ligger över 80 ng/mL, och dels för att studier visar att ingen risk för förgiftning föreligger för doser under 10 000 IU eller t o m högre. Det ska vi återkomma till.

I media: TelegraphCNN,

Läsning: Assessment of dietary vitamin D requirements during pregnancy and lactationTake vitamin D during pregnancy for your baby.

Multi Vitamins and Low Birth Weight

Not a day goes by without a new vitamin study. Most studies are of poor design and low quality but occasionally something noteworthy pops up. Today I found the following article mildly interesting; Telegraph: Multi-vitamin during pregnancy ‘cuts chances of having an underweight baby’. It’s a small study but with a control group (placebo) and the results are significant.

The researchers tested the women for nutritional deficiencies at the start of the study, and then when they were 26 and 34 weeks pregnant.

They warned that the incidence of low birth weight babies in higher in Britain than in Cuba and on a par with Romania.

At the start of the study almost three quarters of the women, 72 per cent, had low level of vitamin D, while 13 per cent were low in iron and 12 per cent were deficient in thiamin, also called vitamin B1.

Those who took the supplement achieved better levels of all three than a control group given a placebo, according to the findings, published in the British Journal of Nutrition.

I have not been able to locate the publication or its abstract yet, and will update this post when I do.