Reprint: Vitamin D is Now the Most Popular Vitamin

Source: Orthomolecular Medicine News Service, January 17, 2013

by William B. Grant, Ph.D.

(OMNS Jan 17, 2013) There were 3600 publications with vitamin D in the title or abstract in 2012 according to PubMed.gov . This brings the total number of publications on vitamin D listed at PubMed to 33,800 (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed). This total compares to 35,100 on vitamin C or ascorbic acid, 21,700 on vitamin E, 19,100 on vitamin A, 17,600 on folate, and 12,000 on vitamin B12. However, since the beginning of 2000, there have been 20,500 publications on vitamin D but only 16,300 publications on vitamin C or ascorbic acid. Thus, vitamin D is the most popular vitamin even though strictly speaking it is not a vitamin. Instead, it is a necessary hormone that can be made in the body through the action of ultraviolet-B (UVB) light. However, it can also be obtained orally through the diet or supplements.

Top 16 Vitamin D Papers of 2012

The following list of top vitamin D papers for 2012 was selected from a search at PubMed.gov at the end of 2012. The list started out with 60 of candidate papers. This list was then sent to a panel of vitamin D researchers and advocates, who added a few more papers, then voted on the entire list. The final list has papers from a variety of health effects. Many other fine papers could not be included due to space limitations.

4,000 IU vitamin D3 was of great help during pregnancy

A topic that generated considerable interest this year was the role of vitamin D during pregnancy. In a pair of papers, researchers from the Medical University of South Carolina discussed the findings and implications of their randomized controlled trial of vitamin D supplementation during pregnancy [Hollis et al., 2012; Wagner et al., 2012]. Over 300 women were enrolled in the study. Women were assigned to take supplements containing 400, 2000, or 4000 IU/d vitamin D3 or a placebo. No adverse effects were found such as hypercalcemia or hypercalcuria. This study found that it took 4000 IU/d to raise serum 25-hydroxyvitamin D [25(OH)D] levels to about 40 ng/ml (To convert to nmol/l, multiple ng/ml by 2.5.), a nearly optimal level of 1,25-dihydroxyvitamin D. 1,25-dihydroxyvitamin D is the active or hormonal metabolite of vitamin D which among other things controls the expression of several hundred genes. (See Hossein-nezhad and Holick [2012] for a summary of the effects of vitamin D on fetal development.) In the study, those taking the higher vitamin D doses had significantly reduced risk of primary Cesarean section delivery and pre-eclampsia. Other adverse pregnancy outcomes occur with vitamin D deficiency such as premature delivery and low birth weight, but too few women were enrolled in this study to find statistically significant results on these conditions.

Continuation…

Subscription link http://orthomolecular.org/subscribe.html

OMNS archive link http://orthomolecular.org/resources/omns/index.shtml

Gravidas vitamin-D-nivå och risken för diabetes typ-1 hos avkomman


Idag skriver Foodconsumer om en ny norsk studie på gravida och risken för att ett barn ska få diabetes typ-1. Studien är inte speciellt ny, den publicerades online redan i november 2011, men är inte mindre intressant för det. Titeln på studien förklarar vad det handlar om, Maternal Serum Levels of 25-Hydroxy-Vitamin D During Pregnancy and Risk of Type 1 Diabetes in the Offspring, alltså nivån av 25-hydroxyvitamin D (25(OH)D) i blodet under graviditet och risken för diabetes typ-1 hos avkomman.

Från en grupp av 29 000 kvinnor valde man ut 109 som hade fått ett barn som utvecklade diabetes typ-1 före 15 års ålder, och en kontrollgrupp med 219 kvinnor. Man delade in kvinnorna i kvartiler efter den uppmätta 25(OH)D-nivån, och man kunde då se en trend för ökad risk för diabetes typ-1 med lägre 25(OH)D-nivå. För kvinnorna i kvartilen med de lägsta nivåerna fanns det mer än dubbelt så många fall som i kvartilen  med de högsta nivåerna.

Nu handlar det här om en observationsstudie och man kan inte säga att det faktiskt finns ett orsakssamband som det som indikeras av det statistiska sambandet. Men den här studien, tillsammans med många andra studier, talar ändå för att det sannolikt är mycket viktigt att ha en hög nivå av 25(OH)D före, under och efter (amning) graviditeten.

Genomsnittsnivån av 25(OH)D var signifkant lägre i gruppen av kvinnor vars avkomma fick diabetes typ-1 jämfört med kontrollgruppen, 65,8 vs 73,1 nmol/L, och då menar man matematisk signifikans. Båda dessa värden är i mina ögon väldigt låga även om de är representativa för den norska befolkningen i stort, och därför kanske skulle kunna kallas normala. Vitamin D Councils rekommendationer (för alla) är att man bör ligga på en nivå över 50 ng/mL, och att en övre säker gräns kan ligga vid 100 ng/mL, alltså 125 – 250 nmol/L. För att uppnå dessa nivåer anser de att man bör ligga på en total dos (sol och kost) per dygn på 5000 IU vitamin D eller över (gravida över 6000 IU). Det svenska livsmedelsverket rekommenderar fortfarande 400 IU och för vissa ännu lägre. De norska rekommendationerna är de samma som de svenska.

Som jag visat i tidigare inlägg så saknas det ett vetenskapligt underlag för livmedelsverkets rekommendationer för vitamin D. Den bygger på en historisk observation, att barn som fick ungefär den mängden vitamin D via fiskleverolja inte fick engelska sjukan (rakit). Det är allt man har. Samtidigt bortser man från all den forskning som faktiskt har gjorts, och då även interventionsstudier på gravida, där doser på 4000 IU visade sig vara helt ofarliga och dessutom ledde till betydligt färre komplikationer under graviditet och födsel än för de kvinnor som fick 2000 eller 400 IU.

Immunförsvarsproblematik och autism

Det forskas intensivt på orsakerna till autism – när det gäller de genetiskt relaterade aspekterna och de miljöfaktorer som man misstänker kan påverka sjukdomsförloppet. Det börjar redan i moderlivet och fortsätter under barnets första levnadsår. Man är fortfarande långt ifrån att kunna slå fast hur det hela hänger ihop, men man börjar kunna ana konturerna av de mycket komplexa mekanismerna det handlar om.

Området är ju som bekant mycket kontroversiellt, och som så ofta när man inte vet så mycket så är åsikterna desto starkare. När en vetenskapsjournalist ger sig på att försöka sammanfatta en del av forskningsläget för en bred läsekrets blir det naturligtvis en del liv. Läs gärna den mycket intressanta artikeln av Moises Velasquez-Manoff, ”An Immune Disorder at the Root of Autism”.

För den som vill få en inblick i den forskning som pågår kan jag rekommendera bloggen Questioning Answers – Views on autism research and other musings, som skrivs av en forskare på området, Paul Whiteley. Han kommenterar även den ovan nämnda artikeln.

Länkarna får tala för sig själva och jag kan bara (som vanligt) kort konstatera att immunförsvar hos modern och hos barnet, inflammationer och autoimmuna angrepp, verkar vara helt centrala problemställningar när det gäller utvecklingen av autism. Det tycks också vara klart, för mig, att det handlar om faktorer som är helt typiska för vår moderna civilisation och det moderna sättet att leva. Andra vill ha det till att autism alltid har funnits i den omfattningen vi ser idag, och att man bara har blivit bättre på att diagnostisera det, och att det inte är så mycket att göra åt det hela.

Kvinnor, liksom resten av befolkningen, får inga speciella råd om hur de ska förbättra sitt immunförsvar, och det kan man tycka är lite märkligt med tanke på det man vet om vitamin D idag. Läs gärna i kategorin Graviditet här på bloggen, och särskilt serien om Graviditet och vitamin D, som börjar med En vandring i mörkret.

Hur vitamin D förhindrar inflammation

Vad händer på vitamin D-området egentligen? Det enkla svaret är att det är alldeles för mycket för att någon ska kunna rapportera om det, och just nu är det inga stora sensationer att berätta om. Helt klart så är intresset stort i forskningsvärlden medan motviljan till nya tag från reglerande myndigheters sida är lika stort. Det kommer att ta mycket lång tid innan vi får se annat än kosmetiska förändringar av rekommendationerna för vitamin D.

Ett intressant exempel på en ny studie är; ”Vitamin D Inhibits Monocyte/Macrophage Proinflammatory Cytokine Production by Targeting MAPK Phosphatase-1”, och vi har fått en sammanfattning av den i ScienceDaily. I den här lab-studien har man studerat specifika molekyl- och signalfenomen genom vilka vitamin D förhindrar inflammation. Inte oväntat kunde man se att låga nivåer av vitamin D inte kunde förhindra utvecklingen av inflammation medan nivåer som anses vara adekvata för människor lyckades göra det.

Specifikt studerade man de mekanismer genom vilka vitamin D kan påverka signalvägar för immunitet och inflammation. Man inkuberade mänskliga vita blodkroppar med olika nivåer av vitamin D och exponerade dem för lipopolysackarider, molekyler som är förknippade med bakteriers cellväggar, och som man vet orsakar kraftiga inflammatoriska reaktioner. Celler utan vitamin D, och celler i en lösning med 15 ng/ml, producerade höga nivåer av cytokiner IL-6 och TNF-alfa, som är dominerande komponenter i inflammationsutveckling. Celler i lösning med 30 ng/ml och över visade på betydligt reducerad reaktion på lipopolysackariderna. Den högsta dämpningen av inflammationen ficks vid 50 ng/ml.

Genom ytterligare experiment kunde man identifiera platsen där vitamin D-receptorn verkar binda direkt till DNA, där den aktiverar genen MKP-1. MKP-1 interfererar med utvecklingen av inflammationsmekanismerna, och kan sannolikt förklara många av de positiva effekterna av vitamin D som man har observerat.

Den här studien, liksom många andra, visar att vitamin D handlar om så mycket mer än bara den benhälsa som de nuvarande rekommendationerna verkar handla om. Det finns redan mängder med tydliga bevis för att människan behöver ofantligt mycket mer vitamin D än det rekommendationerna säger.

Tyvärr är okunskapen fortfarande stor, och när allmänheten dessutom får rådet att undvika solen, fortsätter exempelvis engelska sjukan (rakit) att breda ut sig. Det är ganska vanligt att barn föds med extrem brist på vitamin D, och de har då så skört skelett att de bokstavligen riskerar att gå sönder när föräldrarna tar i dem. När skadade barn kommer in till sjukhuset ringer man polisen men man tar inga prov på vitamin D-nivån i barnet. Gång på gång rapporteras det om fall där föräldrar blir fråntagna sina barn och till och med får fängelse för barnmisshandel och dödsfall, när det i själva verket handlar om brist på vitamin D. Barnmorskor och barnläkare tycks vara skrämmande dåligt uppdaterade på något som borde vara deras specialitet.  Ibland går det dock bra (till slut) mitt uppe i all tragiken: Parents cleared by High Court following death of child with rickets.

Vitamin D supplementation during pregnancy and breastfeeding

aaa

Professor Bruce Hollis is the director of Paediatric Sciences at the Medical University of South Carolina and has studied vitamin D metabolism and nutrition for the past 35 years. He will discuss findings from his recent research on vitamin D supplementation during pregnancy and breastfeeding.

Mer om själva studien finns  här.

Autism och vitamin D

Om du inte är bekant med John Canells teori om att vitamin D-brist kan leda till autism hos barn, så finns nu möjligheten att läsa om det i en inspirerande artikel: ”New Research on Vitamin D, Part 5: Vitamin D, Autism and Other Childhood Diseases of Modern Civilization”.

Diagrammet ovan visar förekomsten av autism hos barn sedan 1975. Den kraftiga ökningen sammanfaller i tiden med bl a det ökande användandet av solskyddskrämer och att alltmer tid tillbringas inomhus. Det var 1988 som  American Medical Association gav rådet att man alltid skulle undvika solen såvida man inte hade tagit på sig solskydd.

Vitamin D är helt avgörande för immunförsvarets funktion och kan därför vara med och förhindra ex vis autism och autoimmuna sjukdomar som diabetes. När det gäller autism tror jag personligen att det inte bara handlar om genetisk disposition och svagheter i immunförsvaret på grund av ex vis brist på vitamin D, utan också om främmande skadliga ämnen och olämpliga element i kosten, som allvarligt påverkar immunförsvaret. Det råder inget tvivel om att det finns en koppling mellan autism och problem med tarmsystemet, och därmed immunförsvaret.

Vi vet ännu för lite om vad miljöpåverkan och kosten kan ha för inverkan, men vi vet ändå så pass mycket att man vet ungefär på vilka områden man bör tillämpa försiktighetsprincipen. Tyvärr finns det ett mycket hårt motstånd mot att utföra objektiva studier på de här sakerna. Den dagen man ens får nämna att vacciner kan ha några skadliga effekter, utan att bli anklagad för att vara en foliehatt, kanske man kan utföra de studier som behövs för att ge föräldrar ett underlag när de står där i valet och kvalet.

En pågående kartläggning, med självrapportering från föräldrar med helt ovaccinerade barn, har gett mycket intressanta resultat. Men kom ihåg, det här handlar inte om vetenskap, det är bara en kartläggning. Sarah, med bloggen The Healthy Home Economist, har sammanfattat resultaten så här långt (7500 fall) (min översättning):

Mindre än 10% av icke-vaccinerade barn har allergier av något slag. Det kan jämföras med 40% av barn i USA i åldrarna 3-17 som har allergi mot minst en allergen och 22,9% som har en allergisk sjukdom.

0,2% av icke-vaccinerade barn har astma. Det kan jämföras med 14-15% bland vaccinerade barn med astma i Australien, 4,7% i Tyskland och 6% i USA.

1,5% av icke-vaccinerade barn har pollenallergi, att jämföras med 10,7% i Tyskland.

2% av icke-vaccinerade barn hade neurodermatitis. Denna autoimmuna sjukdom finns bland 13% av barnen i Tyskland.

ADHD fanns bara bland 1-2% av de icke-vaccinerade barnen. Det kan jämföras med nästan 8% av barnen i Tyskland med ytterligare 5,9% gränsfall.

Infektioner i mellanörat är mycket sällsynta hos icke-vaccinerade barn (mindre än 0,5%). I Tyskland har 11% problem med detta.

Mindre än 1% av icke-vaccinerade barn hade haft sinusit, bihåleinflammation. Det kan jämföras med över 32% av barnen i Tyskland.

Endast 4 av de icke-vaccinerade barnen, av de totalt 7600 hade allvarlig autism. I alla 4 fallen hade dock modern höga halter av kvicksilver. I USA är det ungefär 1 av 100 barn som har denna neurologiska sjukdom, och 1 av 38 pojkar i Storbritannien.

Alla inlägg om autism.

Interview with John Cannell on Vitamin D


Mike Adams på Natural News
har gjort en intervju med chefen för Vitamin D Council, Dr. John Cannell (1 tim 7 min). Mycket bra och informativt!

Vitamin D Council rekommenderar 5000 IU från olika källor för vuxna. I intervjun förklarar Cannell hur oerhört väsentligt vitamin D är för vår hälsa, och att 5 -10 % av våra gener är helt beroende av en hög nivå för att kunna fungera. Han förklarar också hur solskräcken uppfanns av solskyddsindustrin.

 

Ett nedslag i informationsströmmen


Jag hamnade i en  diskussion om soja på NGruppens blog (gå gärna dit och tyck till själv). Det är nog inte så många lowcarbare och paleointresserade som fortfarande äter sojaprodukter, bortsett då från riktig japansk soja för kryddning av maten (ex Kikkomans utmärkta soja). Jag har skrivit så lite om soja att det inte ens har fått en egen kategori, utan har buntats ihop med annat i kategorin ”Weird Food” (”konstig mat”), och det säger nog det mesta om vad jag menar om soja. Men diskussionen påminde mig om hur många områden det finns som är intressanta och relevanta for oss som är intresserade av kost och hälsa. Det finns för mycket helt enkelt, och för lite tid.

Som bloggare vill man gärna dela med sig av lärdomar och bra material. Men man kan inte hålla på med allt och man kan inte kunna allt, och man får förlita sig på vad andra förmedlar, under förutsättning att man litar på deras kompetens och integritet. Ungefär så är det med soja för min del, men visst har det varit frestande att gå till botten med det, men när jag grävt ett tag så inser jag vilket jättejobb som ligger framför mig, och då har jag lagt ned. Men så mycket har jag lärt mig att jag förstått att soja representerar allt annat än hållbar, miljöriktig, etisk och näringsriktig matproduktion. Om jag minns rätt så får amerikanarna nu ca 10 % av sitt näringsintag från soja, på ett eller annat sätt. Sojan finns överallt, och där vi minst anar det, även i Sverige. Det finns roligare saker än soja. Ät riktig mat.

Ju viktigare ett område är desto mer tycker jag att man måste kolla upp själv, annars är det lätt att mer eller mindre omedvetet hänga på någon som har en eller annan agenda. Ett område som jag anser vara mycket viktigt är vitamin D, så det har jag grävt ned mig i. Det är ingenting mindre än en sensation inom medicinen, och skulle erkännas som en sådan av flertalet läkare, forskare och myndigheter, om det inte vore för att det finns så många konkurrerande agendor med bokomliggande finansiella motiv. Det vill säga, vetenskapen inom tvärsnittet för nutrition, hälsa och medicin är totalt sett korrumperad, på en mängd områden, och många får därför inte optimala råd eller optimal vård.

Visst finns det många outredda områden när det gäller vitamin D, men inte när det gäller risken för förgiftning (vitamin D-inducerad hyperkalcemi), som man alltid får höra. Det snacket bottnar i okunnighet eller också är det en dålig ursäkt för att hålla skräcken vid liv. Vi vet redan mer än tillräckligt för att kunna höja rekommendationerna till nivåer som skulle kunna ge de flesta ett väsentligt bättre grundskydd. Sen kan man fortsätta forska på detaljerna när det gäller människans immunförsvar och olika sjukdomar som diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar, demens, MS, SAD, ADHD och autism, för att ta ett litet urval.

Jag följer med intresse sambandet mellan nutrition, speciellt vitamin D, och neurologiska sjukdomar, och då speciellt autismspektrat och ADHD. Det var därför med en viss upphetsning jag idag läste om en ny studie: Women who start prenatal vitamins early are less likely to have children with autism. Kvinnor som inte tog vitaminer från tre månader före graviditeten och under första månaden av graviditeten löpte dubbelt så stor risk att få ett autistiskt barn. Resultaten var tydliga. Den här artikeln handlade inte specifikt om vitamin D och graviditet, men det har jag skrivit om på annan plats. Maten innehåller inte alltid allt vi behöver, dels för att man äter fel men också för att maten har blivit sämre på grund av högre produktionstakt och utarmade jordar.

Aktuellt 26/5: Dr John Briffa’s Blog: Melanoma doctor urges us to get more sun!

PS om vitamin D:

Ett område man borde forska mer på omgående, trots att det mest har karaktären av akademisk problemställning, är om det är någon skillnad på att uppnå och bibehålla en hög och hälsosam nivå av vitamin D i kroppen genom solexponering respektive genom supplementering. Det skulle i så fall handla om en hittills okänd biverkning, men det har inte framkommit något som tyder på det. Och det finns de som inte vågar supplementera över en viss nivå bara för att den här frågan inte är utredd i studier. Personligen har jag gjort bedömningen att det förmodligen är farligare att underdosera än att ta risken med supplementering till en hög nivå och därmed uppnå ett gott skydd mot en hel mängd allvarliga sjukdomstillstånd.

Graviditet och vitamin D: dos och säkerhet

 

Graviditet och vitamin D: del 4.
Det här inlägget ska handla om dossäkerhet för vitamin D och har samma giltighet för gravida som för icke-gravida ungdomar och vuxna. Det man mäter när det gäller vitamin D-halt i blodet (serumnivå) är kalcidiol, eller 25-hydroxy-vitamin D, 25(OH)D, och enheter för detta är nmol/L eller ng/mL (1ng/mL = 2,5 nmol/L, dvs 40 ng/mL motsvarar100 nmol/L). Kalcidiol är ett prehormon som levern producerar från kolekalciferol, alltså vitamin D3. Mängden vitamin D anges som µg (mikrogram) eller IU (internationella enheter, ibland IE) och 1 µg = 40 IU. Den som vill veta mer om de olika typerna av vitamin D och om vitaminets fotobiologi hänvisar jag till ett par utmärkta artiklar (HarrisMoan och Porojnicu).

Reinhold Vieth har gjort en heltäckande review över detta med 25-hydroxyvitamin D-koncentration och säkerhet, och jag tar här upp en del av det han kommit fram till. Alla värden avser vuxna personer. Några huvudpunkter: för att uppnå 25(OH)D nivåer över 100 nmol/L = 40 ng/mL, som ofta anges som gräns för brist, krävs ett totalt intag av vitamin D på 4000 IU/dag. Bortsett från dem som är hypersensitiva har man inte sett några negativa effekter för 25(OH)D-nivåer upp till 140 nmol/L = 56 ng/mL, vilket kräver en daglig dos på 10 000 IU för att uppnå. De kända fall av toxicitet och hyperkalcemi som finns motsvarar ett dagligt intag på över 40 000 IU. Enbart solsken kan ge koncentrationer av 25(OH)D på 210 nmol/L (84 ng/mL) och över.

 

I några studier har man tittat på koncentrationen av 25(OH)D bland människor som arbetade mycket utomhus, och man har då observerat genomsnittsvärden på mellan 105 och 163 nmol/L (42-65 ng/mL) och med betydligt högre värden hos enskilda individer (max 225 nmol/L = 90 ng/mL). Effekten av att ta ett dagligt tillskott med vitamin D har studerats och som förväntat stiger halten 25(OH)D snabbare ju större dosen är. Jämvikt uppnås efter 1-2 månader, se figuren ovan.  Räknat underifrån har tillskottet varit 400, 1000, 2000 respektive 10 000 IU per dag.

Många olika studier med artificiella UV-ljuskällor har gjorts. I minst fyra olika studier har man sett att en helkroppsexponering kan ge samma effekt som att inta 10 000 IU vitamin D oralt. I en ganska färsk studie har man jämfört individer som antingen exponerades för UV-ljus eller tog vitamin D oralt, och man fann att UV-exponeringen kunde motsvara ett intag på 10 000 – 20 000 IU. Man har också funnit att UV-exponering utöver det som skapar en begynnande solbränna (rodnad) inte ger någon ytterligare vitamin D-produktion.

 

Det finns många studier där man sett på koncentrationen av 25(OH)D efter olika intag av vitamin D; oralt, subkutant, intramuskulärt, intravenöst, samt i olika former (D2 resp. D3). Om koncentrationen av 25(OH)D överstiger ett värde någonstans över 220 nmol/L = 88 ng/mL uppstår vitamin D-förgiftning med hyperkalcemi. Vieth har sammanställt studierna i figuren ovan, med dos och resulterande koncentration av 25(OH)D, där ringar representerar icke-toxicitet och kryssen representerar toxicitet. Krysset markerat med pilen, som har hamnat utanför, avser egentligen en beräknad medeldos utifrån en månatlig engångsdos på 300 000 IU, och denna ger inte ett rättvisande värde i sammanhanget.

Från de olika studier som presenteras i Vieths artikel kan vi se att en dos om minimum 4000 IU krävs för att undgå brist, om denna definieras som värden <100 nmol/L = 40 ng/mL. Vad är då den övre gränsen för intag för att undvika förgiftning? Kroppen har ett homeostatiskt reglersystem som håller halten 25(OH)D inom ett intervall, 75-220 nmol/L, för vitamin D-doser från 800 IU till 10 000-20 000 IU per dag. När intaget överstiger det som motsvarar naturlig solexponering så uppstår en kraftig stigning i dosresponskurvan, se figuren ovan, vilket indikerar att dosen faller utanför det som kroppen kan reglera. Vieth säger att han under arbetet med artikeln fann det häpnadsväckande att olika påståenden om att moderata nivåer skulle orsaka förgiftning saknar vetenskapligt stöd. Han har inte hittat några publicerade bevis för förgiftning hos vuxna för ett intag så högt som 10 000 IU. Från det tillgängliga vetenskapliga materialet kan man se att förgiftning orsakas av doser på 40 000 IU och över.

*****

Så långt Reinhold Vieths utmärkta översikt. Vi kan nu förstå varför ledande forskare inom området rekommenderar vuxna att ta 5000 IU per dag, och varför detta är helt riskfritt.  Det finns studier som visar att det är helt problemfritt för gravida kvinnor att ta 6400 IU under graviditeten och att detta senare var gynnsamt för vitamin D-halten i mjölken vid amningen, liksom för barnets vitamin D-status. Se följande bildpresentation: Vitamin D Requirements during Pregnancy, Lactation and Early Childhood, av Carol L. Wagner & Bruce W. Hollis. Det finns också en trevlig videopresentation med samma tema av Carol L. Wagner: Vitamin D: Pregnancy and Lactation.

Den som har läst så här långt, och kanske de tidigare inläggen på temat graviditet och vitamin D, måste som jag ställa sig frågan varför Livsmedelsverket rekommenderar som mest 400 IU åt gravida. Vi har mer än tillräckligt med studier som visar att denna nivå inte räcker för att undvika brist hos dem som inte tillbringar väldigt mycket tid i solen under sommarhalvåret. Vi har också data som visar att det inte föreligger någon förgiftningsrisk vid betydligt högre nivåer. Som vi har sett i tidigare inlägg kan man anta att en majoritet av befolkningen har brist på vitamin D och det är anmärkningsvärt att man bara vill bevara status quo. Den hopplöst förlegade rekommendationen om 400 IU saknar vetenskapligt stöd, och det är därför än mer obegripligt att man inte har någon förändringsvilja när det faktiskt finns vetenskaplig evidens som talar för just förändring. Finns det överhuvud taget några studier som skulle få Livsmedelsverket att ändra sina rekommendationer? Det har ju hänt en hel del sen Vieth publicerade sin artikel 1999 (se ex. vis. artikeln Risk assessment for vitamin D där man fann att en trygg övre gräns kunde vara 10 000 IU). Vare med det hur som haver, och många mödrar, barn och andra kommer att få problem och bli sjuka på grund av vitamin D-brist innan det eventuellt någonsin blir någon förändring, och förslagsvis får man övertyga sig själv och därefter ta hand om sin egen hälsa.

Aktuell läsning: Vitamin D-brist allt vanligare i Indien, Tonårsflickor mår bättre av D-vitamin.

*****

Image Attribution: LIFE; Nurse giving sunlamp treatment to babies at nursery by Hans Wild, UK 1944. (Bilden är tagen under andra världskriget, förmodligen i London. På grund av de frekventa bombningarna hade man den gången barndaghemmen under jord. På den tiden hade man inte hunnit glömma hur viktigt det är med UV-ljus för barnens hälsa, och man såg alltså till att kompensera bristen på solljus med UV-exponering).

Graviditet och vitamin D: en högdosstudie

Graviditet och vitamin D: del 3.
Vi ska titta på den hittills enda högdosstudien som utförts på gravida. I maj 2010 presenterades resultaten av studien av huvudförfattaren Carol L. Wagner från the Medical University of South Carolina: results of a new controlled and randomized study of pregnant women given various doses of vitamin D3, vid Pediatric Academic Societies (PAS) annual meeting in Vancouver, British Columbia, Canada. Tyvärr är studien ännu inte publicerad och har inte gått igenom peer review. Jag har varit i kontakt med Carol Wagner som meddelade att man jobbade för fullt med alla data och att man hoppades på publicering till sommaren. Men vi kan lugnt utgå ifrån att resultaten är korrekta och vederhäftiga, det är ju inga komplicerade experiment det handlar om, men däremot är resultaten sensationella!

Studien utfördes på 494 kvinnor, med början 12-16 veckor in i graviditeten, och man delade slumpmässigt in dem i tre grupper (350 fullföljde). Grupperna fick 400, 2000 eller 4000 IU Vitamin D3 dagligen under hela återstoden av graviditeten, och forskningsteamet visste inte vem som tillhörde vilken grupp. Alla kvinnorna hade farligt låga nivåer av vitamin D när studien startades, <25 ng/mL, se figuren. Kvinnorna kom ifrån South Carolina i USA (32:a breddgraden). Under studiens gång gjordes uppföljningar varje månad och man kontrollerade att inga oönskade effekter uppkom, främst genom att se på Calcium/Kreatinin-kvoten i urinen. Inte ett enda fall av misstänkt överdosering observerades. Man studerade inte bara den resulterande vitamin D-nivån i blodet utan eventuella komplikationer under graviditeten, som havandskapsförgiftning, graviditetsdiabetes, infektioner, förtida värkar och prematur förlossning. Gruppen som fick 400 IU per dag hade dubbelt så många av dessa komplikationer jämfört med gruppen som fick 4000 IU per dag!

De kvinnor som hade höga halter av vitamin D hade i lägre grad problem med förtida värkar och prematur förlossning, och de hade mindre infektioner. De bästa resultaten fanns bland de kvinnor som fick 4000 IU per dag, och det är också den nivå som forskningsgruppen rekommenderar utifrån just den här studien. De ser det som nödvändigt att ta tillskott eftersom kosten uppenbarligen inte ger tillräckligt med vitamin D och för att vi inte vistas i solen så mycket som vi behöver. Den här studien ger också stöd för den rekommendation som andra forskare nu ger och som innebär att vuxna män och kvinnor bör uppnå en dos om 5000 IU per dag. Det är alltså mer än 10 gånger så mycket som Livsmedelsverket rekommenderar, men i det här fallet tycker jag man ska lyssna på dem som är verkligt insatta och som forskar på området, och slå dövörat till åt de bakåtsträvande troglodyterna på SLV i Uppsala.

Enligt diagrammet så uppnådde gruppen som fick 4000 IU en 25(OH)D-nivå på 45-50 ng/mL på slutet av graviditeten, att jämföras med den nivån som en del forskare  nu rekommenderar för alla individer: 50-80 ng/mL. Mer från Vitamin D Council (min översättning och förenkling):

Genomsnittsindividen börjar lagra vitamin D3 vid nivån 40 ng/mL, men vid 50 ng/mL börjar praktiskt taget alla att lagra det för framtida behov. Vid nivåer under 50 ng/mL förbrukar kroppen vitamin D i samma takt som man producerar det, eller får in det via mat och tillskott, vilket innebär ett slags kronisk vitamin D-svält.

Förmodligen är rekommendationen om 50-80 ng/mL riktig, men den övre delen av intervallet är inte bestämd i några direkta studier, utan är mer en typ av meta-uppskattning från en mängd andra studier.

Som vi kan se av diagrammet så uppnådde inte ens de som fick 4000 IU den önskvärda nivån 50 ng/mL, där de skulle ha varit mättade med vitamin D och ha kunnat lagra något för framtida behov. Det visade sig också att genomsnittsnivån av vitamin D i de nyfödda barnen för denna grupp bara var 27 ng/mL. Det innebär att 4000 IU är alldeles för lite under en graviditet, men enligt försiktighetsprincipen kan inte de här forskarna rekommendera mer än 4000 IU eftersom det är det man har data för. Som vi ska se kan man lugnt ta betydligt mer, dels för att studier visar att personer som vistas mycket i solljus har betydligt högre nivåer i blodet än 50 ng/mL, en del ligger över 80 ng/mL, och dels för att studier visar att ingen risk för förgiftning föreligger för doser under 10 000 IU eller t o m högre. Det ska vi återkomma till.

I media: TelegraphCNN,

Läsning: Assessment of dietary vitamin D requirements during pregnancy and lactationTake vitamin D during pregnancy for your baby.