Graviditet och vitamin D: status

Graviditet och vitamin D, del 2:
Det finns inte så väldigt mycket studier på gravida, och speciellt inte från Sverige. Vi får nöja oss med det som finns, och när det gäller statusen spelar det inte så jättestor roll om man är gravid eller inte, och vi kan därför även se på studier av ickegravida. Jag tänkte börja med att kort nämna ett par studier som är utförda i South Carolina i USA. I den första studien gäller det gravida kvinnor, en blandning av African American, Hispanics och kaukasier, som involverades ungefär mitt i graviditeten. Blodprov togs och man mätte vitamin D-halten i blodet, 25-hydroxy-vitamin D, (25(OH)D). South Carolina, där studien utfördes, ligger på 32:a breddgraden i USA , ett stycke norr om Florida. Klicka på kartan ovan för en mer dataljerad bild.

I studien ”Profound Vitamin D Deficiency in a Diverse Group of Women during Pregnancy Living in a Sun-Rich Environment at Latitude 32°N” visade det sig att 48% hade allvarlig brist på vitamin D (< 20 ng/mL) och ytterligare 37 % hade otillräcklig mängd vitamin D (<32 ng/mL). Det önskvärda värdet är 50 ng/mL och över,  och en del forskare anger intervallet 50-80 ng/mL som önskvärt, men det saknas ännu definitiva vetenskapliga studier för att fastslå den övre gränsen. I den här studien hade alltså totalt 85 % för låga värden.

I den andra studien, också utförd i South Carolina, ”Vitamin D Deficiency and Insufficiency is Common during Pregnancy”, var det 82 % som hade värden under 32 ng/mL. Det här två studierna, från ett område som ligger ganska långt söderut i USA, visar att vitamin D-status är katastrofalt dåligt bland gravida. Hur ska dessa kvinnor kunna förse sina foster med det livsnödvändiga näringsämnet vitamin D när de de själva har för lite av det? Spelar det någon roll? Ja det gör det, och här handlar det om att skydda barnet mot ökad risk för rakitis (engelska sjukan), diabetes typ 1, autism, schizofreni m m, m m. Människans immunförsvar är i hög grad beroende av vitamin D för att fungera. Det bör tilläggas att mörkhyade som regel har lägre värden än de med ljus hy, vilket studierna också visar.

Så här långt vet vi att 2000 gener (ungefär 10 % av människans arvsmassa) är primära mottagare av aktiverat vitamin D, och listan växer hela tiden.

Vi ska titta på en studie till, utförd i Belfast på Irland, som ligger på breddgrad 54-55. I studien mätte man vitamin D-status på kaukasiska kvinnor i veckorna 12, 20 och 35 under graviditeten, och även i en kontrollgrupp med icke-gravida kvinnor. 25(OH)D var lägre i gravida kvinnor, och vid de tre tillfällena hade 35, 44 och 16 % av de gravida kvinnorna mycket allvarlig brist (< 25nmol/L = 10 ng/mL), och 96, 96, och 75 % hade allvarlig brist (<50 nmol/L = 20 ng/mL). Koncentrationerna var något högre hos de kvinnor som tog ett kosttillskott innehållande vitamin D. Gravida kvinnor på Irland har med andra ord uppseendeväckande dålig vitamin D-status.

De här studieresultaten är samstämmiga med mätningar som är gjorda på barn och ungdomar i USA och Finland. I USA hade 70 % av barn och ungdomar i åldrarna 1-21 mindre än 30 ng/mL 25(OH)D, och i Finland uppges att 60 % av barnen har brist. Det uppges att mellan 20 och 30 % av barn i åtta-årsåldern i Sverige har brist, men det framgår inte vilka kriterier man har för att definiera brist, men förmodligen är gränsvärdet 30 ng/mL.

Sverige ligger som bekant betydligt mycket längre norrut än både South Carolina och Irland på globen, mellan breddgraderna 55 och 69, med 60:e breddgraden gående igenom Fagersta, alltstå strax norr om Uppsala. Spelar det någon roll? För att förstå det måste vi veta lite mer om UV-ljus som är den delen av solljuset som har förmågan att skapa vitamin D i vår hud.

UV-ljuset kan delas upp i det mer långvågiga UVA (320-400nm) och det kortvågiga UVB (280-320nm). UV-ljus av olika våglängd påverkar oss på olika sätt och moderna solskydd har flera komponenter för att kunna blockera båda områdena. Vid klart väder finns UVA hela dagen medan UVB, som är starkt beroende av infallsvinkeln mot jordytan, bara finns en stund mitt på dagen, längre tid på sommaren och kortare under vår och höst. Beroende på område på jorden kan UVB vara dubbelt så intensivt på breddgrad 30 jämfört med breddgrad 60, men stora variationer finns naturligtvis. Sverige ligger väldigt långt norrut på globen, och UV-intensiteten är därför mycket lägre än i länder närmare ekvatorn.

Det är UVB som har förmågan att omvandla kolesterol i vår hud till vitamin D, och i Sverige är det alltså några timmar mitt på dagen under sommaren som det kan ske, och inte alls på vintern. Det vitamin D vi behöver ska vi alltså skaffa oss under sommaren, och i så stor mängd att det räcker hela vintern. Det gick kanske bra förr i tiden när folk arbetade utomhus, men idag arbetar många inomhus eller sitter i bilar, och är vi ute har vi ofta på oss solskydd. Vi ska se på några fler studier som är utförda i vårt närområde.

I en studie publicerad 2005, Teenage girls and elderly women living in northern Europe have low winter vitamin D status, undersökte man vitamin D-status på kvinnor i länderna Danmark, Finland, Polen och Irland under månaderna februari och mars. Medianvärdena var 29,4 nmol/l (= 11,8 ng/mL) för tonårsflickorna och 40,7 nmol/l (= 16,3 ng/mL) för de äldre kvinnorna. Det här är katastrofalt dåliga värden för båda grupperna.

Slutligen, i en studie på svenska kvinnor i åldrarna 61-86 som levde i Mellansverige (breddgrad 60) uppmätte man i genomsnitt en vitamin D-nivå på 69 nmol/L (=27,6 ng/mL) under vintern (Associations of diet, supplement use, and ultraviolet B radiation exposure with vitamin D status in Swedish women during winter). Man kunde inte se något samband mellan värdet och ålder, tid man tillbringade utomhus, huruvida man använde solskydd eller vilken hudtyp man hade. Med en regressionsanalys kunde man bestämma faktorerna som resulterade i detta vitamin D-värde, 240 IU Vitamin D genom kosten, en resa till en solig plats under de senaste 6 månaderna (26 % av kvinnorna) och genom att ta tillskott (16 % av kvinnorna). Prover togs och intervjuer gjordes utan att några speciella instruktioner hade getts, och studien visar alltså resultatet för ett ”normalbeteende” för kvinnor i den aktuella åldersgruppen. Återigen ser vi att vitamin D-status är alldeles för dåligt. Fortsättning följer.

25(OH)D: 1 ng/mL = 2,5 nmol/L

Läsning:

Tecken på D-vitaminbrist i de nordiska länderna,

Graviditet och vitamin D: en vandring i mörkret


Graviditet och vitamin D, del 1:
Jag har under en period stött på ovanligt många gravida kvinnor och det har fått mig att tänka alltmer på hur det egentligen står till med gravidas vitamin D-status. Orsaken är naturligtvis all ny information som har kommit de senaste åren, och det faktum att kostråden är helt föråldrade och gravt felaktiga när det gäller dagligt rekommenderat intag, inte bara för gravida utan för alla grupper. De olika sjukdomsbilder som förknippas med vitamin D-brist hos gravida kvinnor, och senare deras barn, ska jag återkomma till i kommande inlägg, men inledningsvis kan vi konstatera att något har hänt när läkare i Canada (12) och i Storbritannien (12)  nu varnar för att engelska sjukan, Rickets, är på väg tillbaka (det är t o m vanligt förekommande i Saudiarabien!). Den sjukdomen har ansetts för att vara utrotad, och ingen tänker egentligen längre på den. Det verkligt skrämmande är att den orsakas av mycket allvarlig vitamin D-brist.

Engelska sjukans återintåg är en varningssignal om att vi definitivt är på väg i fel riktning när det gäller våra solvanor, och i viss mån när det gäller kosten. En annan varningssignal är att en nyligen framlagd teori för att brist på vitamin D är en starkt bidragande orsak till autism, får alltmer stöd bland forskare. På bara några decennier har antalet barn som får diagnosen autism mångdubblats, och det är uppenbart att det handlar om en miljöfaktor som barnen utsätts för, och inte om en genetisk effekt. Ökningen av autism sammanfaller med det ökande användandet av solskyddkrämer.

I både Sverige och Finland varnar läkare för att många barn har vitamin D-brist, och Finland har också höjt sina rekommendationer: alla barn upp till 18 års ålder bör ta tillskott. Svenska Livsmedelsverket menar dock att rekommendationerna är bra som de är och är oroliga för överdosering. I Sverige ges tillskott bara under de första två åren. Livsmedelsverket tycks inte ha följt forskningen, och deras ståndpunkter både när det gäller vitamin D-statusen i befolkningen och risken för överdosering är skrämmande naiva. Jag har själv följt området några år, och det är inte svårt att se att på det här området har folkhälsan en av sina absolut största utmaningar.

Livsmedelsverket anser att vi får i oss allt det vitamin D vi behöver i Sverige genom solen och maten, det gäller även gravida. De anser att 400 IU per dag är helt tillräckligt för gravida och ammande kvinnor. Vad har de för grundlag för att påstå det och var får de sina data ifrån? Jag har letat och letat, och jag gav till slut upp. Det finns inga studier som visar att 400 IU är optimalt, lika lite som det finns studier som visar att 500, 1000, 2000, 5000 eller 8000 IU skulle innebära överdosering, och att risk för förgiftning därför skulle föreligga. Sanningen är att Livsmedelsverket inte har en susning om vad som är bra och dåligt för människor när det gäller vitamin D. Gravida vandrar verkligen i ett mörker, och som jag ska illustrera i några inlägg framöver, har flertalet allvarlig brist på vitamin D. De deltar därför i ett slags lotteri med tanke på de risker de utsätter sina foster för. Så här kan vi inte ha det, det handlar ju om många tusen barns hälsa varje år!

Till slut, när jag letade efter något helt annat, snubblade jag över det som skulle kunna vara ursprunget till de nuvarande rekommendationerna, i en artikel av Reinhold Vieth, Vitamin D supplementation, 25-hydroxyvitamin D concentrations, and safety (min översättning):

Före 1997 var den rekommenderade dagliga dosen för nyfödda och barn för vitamin D 10 µg (400 IU). I allt väsentligt var den vetenskapliga grunden för denna dos den att det motsvarade ungefär innehållet i en tesked (5 mL) av torskleverolja, och att det länge hade ansetts vara säkert och effektivt för att förhindra engelska sjukan. Rekommendationen för vuxna har varit ännu mer godtyckliga. För 36 år sedan kunde en expertkommité på vitamin D bara framlägga anektodiskt stöd för det de kallade ”hypotesen om ett litet behov” av vitamin D hos vuxna, och de rekommenderade hälften av dosen för nyfödda och barn, för att säkerställa att vuxna skulle skaffa en del vitamin D från kosten.

Man tar sig för pannan. Vi ska återkomma till Reinhold Vieths mycket välgjorda sammanställning senare, men sammanfattningsvis konkluderar han med att det inte finns en enda studie som har visat på toxicitet (förgiftning) för doser under 10 000 IU per dag, och att den lägsta dosen för att kunna börja se tecken på förgiftning möjligen kan ligga vid ett dagligt intag under lång tid på 40 000 IU. Det är rätt långt från de 400 IU som Livsmedelsverket ser som en övre gräns för vårt intag. En helkroppsexponering för stark sommarsol ger på ett ögonblick 10 000 IU av vitamin D! Livsmedelsverket har som sagt ingen aning. Vi måste tänka själva, och vi börjar nu!

Till sist vill jag be dig som läser de här inläggen om hjälp. Om du själv, eller någon du känner, är medlem på något forum som handlar om gravida och barn, ex vis Familjeliv, så ber jag om att du där tipsar om de här inläggen så att fler gravida och småbarnsföräldrar får kännedom om att de måste tänka till när det gäller sitt eget och sina barns vitamin D-behov. Det är livsviktigt! Vi kan inte vänta på att Livsmedelsverket reviderar sina antikvierade kostråd.

Läsning: Children who shun the sun go to casualty with seizures.

Image by NASA, no copyright: visar den mest intensiva delen av UV-spektrat. Allt liv på jorden började med solen och UV-ljus. Vitamin D, som är ett steroidhormon, som påverkar mer än 10 % av våra gener, är ett av de äldsta hormonerna på jorden. Vitamin D skapas hos människan i huden genom en reaktion mellan UV-ljus och kolesterol.