D-vitaminbrist hos barn trots riktig kost

”D-vitaminbrist hos barn trots riktig kost” är titeln på en artikel från Diabetesportalen, och som i sin tur bygger på ett pressmeddelande från Umeå Universitet.

Förskolebarn i norra Sverige har för låga nivåer av D-vitamin redan i slutet av sommaren och värdena sjunker under vintern. Även om kosten följer rekommendationerna räcker inte solljuset till, visar forskare vid Umeå universitet i en nyligen publicerad rapport.

För den som har följt området vitamin D under de senaste åren är de här resultaten föga förvånande, inte minst när det gäller barn i norra Sverige. Det har varit känt sedan länge att det i princip är omöjligt att få behovet av vitamin D uppfyllt genom kosten. Det är ett feltänk som verkar vara svårt att överge. Så är det i den här studien också, och man försöker nu ta reda på hur mycket vitamin D man ska tillsätta mjölk för att barn ska få bra nivåer av vitamin D. I andra sammanhang figurerar tankar på att berika vetemjölet på nationell nivå på olika ställen i världen.

Ända fram till i modern tid har människan fått sitt behov av vitamin D genom solen, med några få undantag, och med de mängder som krävs för relevanta nivåer i kroppen, för exvis immunförsvar och genuttryck, är det fortfarande solen som gäller, eller rejäla tillskott av rent vitamin D3. Vi var mer ute förr i tiden. Att gå vägen via kosten är inte en framkomlig väg. Att tänka på i sammanhanget är att de två livsmedel som är aktuella, mjölk och vetemjöl, också är de två livsmedel som har störst potentiell negativ inverkan på folkhälsan med tanke på deras innehåll av laktos, kasein och antinutrienter som gluten. För många barn och vuxna är mjölk och vetemjöl direkt olämpliga som föda.

Ett nedslag i informationsströmmen


Jag hamnade i en  diskussion om soja på NGruppens blog (gå gärna dit och tyck till själv). Det är nog inte så många lowcarbare och paleointresserade som fortfarande äter sojaprodukter, bortsett då från riktig japansk soja för kryddning av maten (ex Kikkomans utmärkta soja). Jag har skrivit så lite om soja att det inte ens har fått en egen kategori, utan har buntats ihop med annat i kategorin ”Weird Food” (”konstig mat”), och det säger nog det mesta om vad jag menar om soja. Men diskussionen påminde mig om hur många områden det finns som är intressanta och relevanta for oss som är intresserade av kost och hälsa. Det finns för mycket helt enkelt, och för lite tid.

Som bloggare vill man gärna dela med sig av lärdomar och bra material. Men man kan inte hålla på med allt och man kan inte kunna allt, och man får förlita sig på vad andra förmedlar, under förutsättning att man litar på deras kompetens och integritet. Ungefär så är det med soja för min del, men visst har det varit frestande att gå till botten med det, men när jag grävt ett tag så inser jag vilket jättejobb som ligger framför mig, och då har jag lagt ned. Men så mycket har jag lärt mig att jag förstått att soja representerar allt annat än hållbar, miljöriktig, etisk och näringsriktig matproduktion. Om jag minns rätt så får amerikanarna nu ca 10 % av sitt näringsintag från soja, på ett eller annat sätt. Sojan finns överallt, och där vi minst anar det, även i Sverige. Det finns roligare saker än soja. Ät riktig mat.

Ju viktigare ett område är desto mer tycker jag att man måste kolla upp själv, annars är det lätt att mer eller mindre omedvetet hänga på någon som har en eller annan agenda. Ett område som jag anser vara mycket viktigt är vitamin D, så det har jag grävt ned mig i. Det är ingenting mindre än en sensation inom medicinen, och skulle erkännas som en sådan av flertalet läkare, forskare och myndigheter, om det inte vore för att det finns så många konkurrerande agendor med bokomliggande finansiella motiv. Det vill säga, vetenskapen inom tvärsnittet för nutrition, hälsa och medicin är totalt sett korrumperad, på en mängd områden, och många får därför inte optimala råd eller optimal vård.

Visst finns det många outredda områden när det gäller vitamin D, men inte när det gäller risken för förgiftning (vitamin D-inducerad hyperkalcemi), som man alltid får höra. Det snacket bottnar i okunnighet eller också är det en dålig ursäkt för att hålla skräcken vid liv. Vi vet redan mer än tillräckligt för att kunna höja rekommendationerna till nivåer som skulle kunna ge de flesta ett väsentligt bättre grundskydd. Sen kan man fortsätta forska på detaljerna när det gäller människans immunförsvar och olika sjukdomar som diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar, demens, MS, SAD, ADHD och autism, för att ta ett litet urval.

Jag följer med intresse sambandet mellan nutrition, speciellt vitamin D, och neurologiska sjukdomar, och då speciellt autismspektrat och ADHD. Det var därför med en viss upphetsning jag idag läste om en ny studie: Women who start prenatal vitamins early are less likely to have children with autism. Kvinnor som inte tog vitaminer från tre månader före graviditeten och under första månaden av graviditeten löpte dubbelt så stor risk att få ett autistiskt barn. Resultaten var tydliga. Den här artikeln handlade inte specifikt om vitamin D och graviditet, men det har jag skrivit om på annan plats. Maten innehåller inte alltid allt vi behöver, dels för att man äter fel men också för att maten har blivit sämre på grund av högre produktionstakt och utarmade jordar.

Aktuellt 26/5: Dr John Briffa’s Blog: Melanoma doctor urges us to get more sun!

PS om vitamin D:

Ett område man borde forska mer på omgående, trots att det mest har karaktären av akademisk problemställning, är om det är någon skillnad på att uppnå och bibehålla en hög och hälsosam nivå av vitamin D i kroppen genom solexponering respektive genom supplementering. Det skulle i så fall handla om en hittills okänd biverkning, men det har inte framkommit något som tyder på det. Och det finns de som inte vågar supplementera över en viss nivå bara för att den här frågan inte är utredd i studier. Personligen har jag gjort bedömningen att det förmodligen är farligare att underdosera än att ta risken med supplementering till en hög nivå och därmed uppnå ett gott skydd mot en hel mängd allvarliga sjukdomstillstånd.

Reviewartikel: Paleolitisk vs modern västerländsk kost och livsstil


Pedro Carrera-Bastos, Maelan Fontes-Villalba, Charles H. O’Keefe, Staffan Lindeberg och Loren Cordain har publicerat en ny reviewartikel; ”The Western Diet and Lifestyle and Diseases of Civilization”. Det är ett gediget arbete de har utfört, och mycket väl värt en genomläsning. Här står det vi egentligen redan borde veta, att människans ursprungliga och artegna kost, oavsett stora variationer i sin sammansättning, är helt överlägsen den moderna västerländska maten. Här följer författarnas slutsatser (min översättning):

Införandet av en kost och en livsstil som är väldigt olika det som formade den mänskliga arvsmassan under mer än två miljoner år är avgörande faktorer i den omfattande förekomsten av kroniska, degenerativa sjukdomar som är epidemiska i västvärlden. Denna slutsats visar tydligt att fokusering på enskilda diet- eller livsstilsvariabler inte är lämpligt som förebyggande medicinsk strategi.

Mycket riktigt så förutsäger evolutionsteorin att optimalt genuttryck, och i förlängningen ett ökat antal år med god hälsa, även om det inte skulle påverka den genomsnittliga livslängden, inte åstadkoms genom en enskild kost- eller livsstilsförändring, utan snarare genom kombinationen av flera saker, som regelbunden fysisk träning; stresshantering; solexponering i förhållande till breddgrad och hudfärg (för att upprätthålla serumnivå av 25(OH)D över 45 ng/mL och samtidigt undvika de skadliga effekterna av överdriven solexponering); tillräckligt med sömn; undvika tobaksrök; minskad exponering av föroreningar, AGEs, ALEs, och andra föreningar från Maillardreaktioner i mat; och att anamma en kost liknande den som paleolitiska jägare-samlare hade. Som stöd för detta finns fyra färska interventionsstudier på människor och en på djur, som har visat att en kost sammansatt av kött, fisk, skaldjur, ägg, färsk frukt och grönsaker, rötter, rotknölar, nötter och frön, kan vara överlägsen så kallade hälsodieter som ex vis medelhavsdieten.

Här finns mycket att lära. Tänk vad man kan komma fram till när man tar del av det vetenskapen faktiskt visar. Artikeln har inte mindre än 343 referenser. Det kan jämföras med de svenska ”experter” som förespråkar Livsmedelsverkets tallriskmodell, och som inte kan uppge en enda studie med hög evidens som stöder modellen. Det finns inte så mycket mer att tillägga. Det skulle vara djupt ologiskt om den mat och den livsstil som har varit med och utvecklat våra gener inte skulle vara bra för oss.

Det kommer alltid invändningar om det här med makronutrientfördelningen, och visst finns det naturfolk som åt och äter en ursprunglig kost med stora mängder kolhydrater, det är sant. Men inte raffinerade kolhydrater, och inte hela tiden, och inte spannmål, som många i den moderna världen gör. Barn och ungdomar i Sverige får idag 25 % av dagsintaget från skräp som godis, kakor och läskedrycker. De kommer att drabbas av metabola syndromet och många andra problem, men det gjorde/gör inte barnen på Kitava med sin ursprungliga kost.

Personligen blir jag mer och mer övertygad om att vi inte bara ska se på sånt som makronutrientfördelningen, en del mår bra av si och andra av så, utan vi måste börja ta det här med raffinering, tillsatser, GMO, besprutning, och andra miljögifter på allvar – och lika viktigt – se på vad djuren vi äter har ätit, och hur de har haft det och hur mycket mediciner de har fått. Återigen vinner logiken, och vi ska naturligtvis äta naturlig mat. Det är också det som fungerar ur ett hållbarhetsperspektiv.

Bilden: Staffan Lindeberg Kitava Photos

Vad orsakar diabetes typ 1?


Det handlar om en artikel i dagens SvD: ”Svenskt vaccin ska bromsa diabetes”, och Erik Edlund på bloggen MatFrisk ställer frågan ”Vad kan vara den gemensamma bakomliggande faktor som drar igång den autoimmuna processen?” [som slår ut de insulinproducerande beta-cellerna]. Gå gärna dit och deltag i diskussionen. Jag återger några av mina funderingar också här.

Mänskligheten står inte helt handfallen och ovetande om orsakerna till diabetes typ 1, även om man helst forskar på läkemedel och vacciner. Det finns tydliga samband mellan juvenil diabetes och vitamin D, födselsvikt, och den gravida moderns blodsockerkontroll, för att ta några exempel, och det borde ju kunna ge några ledtrådar.

Saker man ska överväga att undvika ge sina barn är vacciner (där det är möjligt), mjölkprotein, spannmål och soja, raffinerade kolhydrater och frankenfetter som margarin och vegetabiliska oljor.

Amma så länge som möjligt. En helt färsk pilotstudie från USA indikerar att ett högt järnintag (bröstmjölksersättning innehåller höga halter för att öka upptaget) är förknippat med juvenil diabetes, men det var en pilotstudie och man hade inte så bra koll på konfounders, och järn skulle lika bra kunna vara en markör för något annat. Förmodligen spelar miljögifter och många ”lagliga kemikalier” en roll för risken att utveckla sjukdomen.

Så det lutar åt att orsaken till juvenil diabetes har något med den totala stressen på immunförsvaret att göra i kombination med genetiska faktorer. Och det liknar ju på de processer som ligger bakom mycket av andra vanliga sjukdomar idag. Jag tror också att barn idag utsätts för en olycklig kombination av samtidigt överbeskydd och överbelastning av immunförsvaret.

Om jag skulle välja ut några faktorer som skulle ligga bakom den rekordhöga incidensen av juvenil diabetes i de nordiska länderna så skulle det bli överdriven hygien, det myckna mjölkdrickandet, fullkornsreligionen och Karamellkungen. Vad tror du?

Tillägg 19/11:

För förklaring, se kommentar nr 3 nedan.