Jodå, vitamin D hjälper mot luftvägsinfektioner

En svensk studie har nyligen publicerats: Vitamin D3 supplementation in patients with frequent respiratory tract infections: a randomised and double-blind intervention study (pdf-hela). Studien visar väldigt tydliga resultat för den grupp som fick 4000 IU jämfört med referensgruppen som fick placebo. En bra sammanfattning finns i en video som är sammanställd av Vitamin D Council.

The main conclusion is that vitamin D3 supplementation reduces symptoms and antibiotic consumption among patients with an increased frequency of respiratory tract infections. Thus, vitamin D3 supplementation may be an alternative strategy to reduce antibiotic use among patients with recurrent respiratory tract infections.

Vitamin D-nivåer hos allvarligt sjuka barn

Science Daily tog igår upp en ny studie som publicerats i Pediatrics: The Association of Vitamin D Status With Pediatric Critical Illness.

Det anses vara den första studien som ser på vitamin D-nivåer hos mycket allvarligt sjuka barn. Man har mätt vitamin D-status på över 300 barn som har vårdats på intensivavdelningar på olika sjukhus i Kanada, med ex vis allvarliga infektioner, och andra allvarliga skador och tillstånd som krävde omfattande operationer. Man fann att 3 av 4 barn i gruppen visade sig ha vitamin D-nivåer (25(OH)D) under det som anses vara säkert enligt rådande normer (förmodligen 50 nmol/L = ”allvarlig brist”, vilket egentligen är en mycket låg nivå). Barnen som hade lägst nivåer var sjukare, behövde mera livsuppehållande åtgärder och blev kvar på intensivavdelningarna under längre tid. I gruppen hade 69% nivåer under 50 nmol/L och 23% mellan 50 och 75 nmol/L.

Som så ofta så handlar det om statistik, en observationsstudie, men resultaten är intressanta även om de inte betyder att man vetenskapligt sett kan säga att de problem som barnen hade drabbats av direkt beror på vitamin D-brist.

Enligt Vitamin D Council bör man ha en nivå för 25(OH)D över 125 nmol/L.

Gravidas vitamin-D-nivå och risken för diabetes typ-1 hos avkomman


Idag skriver Foodconsumer om en ny norsk studie på gravida och risken för att ett barn ska få diabetes typ-1. Studien är inte speciellt ny, den publicerades online redan i november 2011, men är inte mindre intressant för det. Titeln på studien förklarar vad det handlar om, Maternal Serum Levels of 25-Hydroxy-Vitamin D During Pregnancy and Risk of Type 1 Diabetes in the Offspring, alltså nivån av 25-hydroxyvitamin D (25(OH)D) i blodet under graviditet och risken för diabetes typ-1 hos avkomman.

Från en grupp av 29 000 kvinnor valde man ut 109 som hade fått ett barn som utvecklade diabetes typ-1 före 15 års ålder, och en kontrollgrupp med 219 kvinnor. Man delade in kvinnorna i kvartiler efter den uppmätta 25(OH)D-nivån, och man kunde då se en trend för ökad risk för diabetes typ-1 med lägre 25(OH)D-nivå. För kvinnorna i kvartilen med de lägsta nivåerna fanns det mer än dubbelt så många fall som i kvartilen  med de högsta nivåerna.

Nu handlar det här om en observationsstudie och man kan inte säga att det faktiskt finns ett orsakssamband som det som indikeras av det statistiska sambandet. Men den här studien, tillsammans med många andra studier, talar ändå för att det sannolikt är mycket viktigt att ha en hög nivå av 25(OH)D före, under och efter (amning) graviditeten.

Genomsnittsnivån av 25(OH)D var signifkant lägre i gruppen av kvinnor vars avkomma fick diabetes typ-1 jämfört med kontrollgruppen, 65,8 vs 73,1 nmol/L, och då menar man matematisk signifikans. Båda dessa värden är i mina ögon väldigt låga även om de är representativa för den norska befolkningen i stort, och därför kanske skulle kunna kallas normala. Vitamin D Councils rekommendationer (för alla) är att man bör ligga på en nivå över 50 ng/mL, och att en övre säker gräns kan ligga vid 100 ng/mL, alltså 125 – 250 nmol/L. För att uppnå dessa nivåer anser de att man bör ligga på en total dos (sol och kost) per dygn på 5000 IU vitamin D eller över (gravida över 6000 IU). Det svenska livsmedelsverket rekommenderar fortfarande 400 IU och för vissa ännu lägre. De norska rekommendationerna är de samma som de svenska.

Som jag visat i tidigare inlägg så saknas det ett vetenskapligt underlag för livmedelsverkets rekommendationer för vitamin D. Den bygger på en historisk observation, att barn som fick ungefär den mängden vitamin D via fiskleverolja inte fick engelska sjukan (rakit). Det är allt man har. Samtidigt bortser man från all den forskning som faktiskt har gjorts, och då även interventionsstudier på gravida, där doser på 4000 IU visade sig vara helt ofarliga och dessutom ledde till betydligt färre komplikationer under graviditet och födsel än för de kvinnor som fick 2000 eller 400 IU.

Immunförsvarsproblematik och autism

Det forskas intensivt på orsakerna till autism – när det gäller de genetiskt relaterade aspekterna och de miljöfaktorer som man misstänker kan påverka sjukdomsförloppet. Det börjar redan i moderlivet och fortsätter under barnets första levnadsår. Man är fortfarande långt ifrån att kunna slå fast hur det hela hänger ihop, men man börjar kunna ana konturerna av de mycket komplexa mekanismerna det handlar om.

Området är ju som bekant mycket kontroversiellt, och som så ofta när man inte vet så mycket så är åsikterna desto starkare. När en vetenskapsjournalist ger sig på att försöka sammanfatta en del av forskningsläget för en bred läsekrets blir det naturligtvis en del liv. Läs gärna den mycket intressanta artikeln av Moises Velasquez-Manoff, ”An Immune Disorder at the Root of Autism”.

För den som vill få en inblick i den forskning som pågår kan jag rekommendera bloggen Questioning Answers – Views on autism research and other musings, som skrivs av en forskare på området, Paul Whiteley. Han kommenterar även den ovan nämnda artikeln.

Länkarna får tala för sig själva och jag kan bara (som vanligt) kort konstatera att immunförsvar hos modern och hos barnet, inflammationer och autoimmuna angrepp, verkar vara helt centrala problemställningar när det gäller utvecklingen av autism. Det tycks också vara klart, för mig, att det handlar om faktorer som är helt typiska för vår moderna civilisation och det moderna sättet att leva. Andra vill ha det till att autism alltid har funnits i den omfattningen vi ser idag, och att man bara har blivit bättre på att diagnostisera det, och att det inte är så mycket att göra åt det hela.

Kvinnor, liksom resten av befolkningen, får inga speciella råd om hur de ska förbättra sitt immunförsvar, och det kan man tycka är lite märkligt med tanke på det man vet om vitamin D idag. Läs gärna i kategorin Graviditet här på bloggen, och särskilt serien om Graviditet och vitamin D, som börjar med En vandring i mörkret.

Antibiotikaresistens

Då och då dyker det upp artiklar i våra vanliga media som tar upp ämnet antibiotikaresistens, men sällan med någon större insikt och djup i sakfrågan. Det är nog ingen överdrift att säga att folk flest inte har förstått vidden av problemet och vart vi är på väg.

En av orsakerna till den alltmer tilltagande omfattningen av antibiotikaresistens är det massiva användandet av antibiotika inom djuruppfödningen, speciellt i USA (där inga försök att stoppa det har lyckats). Men det är också så att de resistenta bakterierna frodas på våra vårdinrättningar, vilket kan verka lite konstigt eftersom man är så mån om hygienen där. Studier har visat att man har misstagit sig, och att förbättringar i städrutiner och så enkla saker som att man ska tvätta sig om händerna på inrättningar där man hanterar patienter, har förbättrat situationen betydligt.

I allt som skrivs i frågan i vanliga media får man lov att misstänka att läkemedelsindustrin har ett finger med i spelet, eftersom de menar att det är olönsamt att utveckla nya antibiotika och därför vill skjuta över det ekonomiska ansvaret för forskningen på samhället. Det är med andra ord något av en utpressningssituation för samhället. Hur som helst vill jag rekommendera följande högklassiska artikel som nyligen publicerades i The Telegraph: Why antibiotics are losing the war against bacteria. En maskinöversättning finns här.

Det ska bli spännande att se hur det går till slut, om vi hamnar i den situationen vi hade före antibiotikans inträde, eller om vi ska kunna ta fram nya effektiva läkemedel mot de resistenta bakterierna. Medan vi väntar kan vi optimera vårt immunförsvar genom ett tillräckligt intag av vitamin D och annat, och därmed kanske aldrig hamna i situationen att vi drabbas av en allvarlig infektion med resistenta bakterier.

Prostatacancer

Det utförs mängder med studier på vitamin D och hur det påverkar människans hälsa. Tyvärr utförs de flesta studierna fortfarande med alldeles för små doser. Men det tar sig, sakta men säkert. För den som missade det vill jag påminna om en lovande studie på män som hade tydliga markörer för prostatacancer. Under ett års tid fick försökspersonerna dagligen inta 4000 IU vitamin D3, och tydliga förbättringar kunde observeras, medan man som förväntat inte kunde se några negativa effekter. Det är mycket lovande resultat och man får hoppas att man går vidare med högre doser i nya studier.

Mer om den här studien och andra på Vitamin D Council: A step in the right direction: vitamin D and prostate cancer

Relaterat: Vitamin D3 supplementation (4000 IU/d for 1 y) eliminates differences in circulating 25-hydroxyvitamin D between African American and white men

Hur vitamin D förhindrar inflammation

Vad händer på vitamin D-området egentligen? Det enkla svaret är att det är alldeles för mycket för att någon ska kunna rapportera om det, och just nu är det inga stora sensationer att berätta om. Helt klart så är intresset stort i forskningsvärlden medan motviljan till nya tag från reglerande myndigheters sida är lika stort. Det kommer att ta mycket lång tid innan vi får se annat än kosmetiska förändringar av rekommendationerna för vitamin D.

Ett intressant exempel på en ny studie är; ”Vitamin D Inhibits Monocyte/Macrophage Proinflammatory Cytokine Production by Targeting MAPK Phosphatase-1”, och vi har fått en sammanfattning av den i ScienceDaily. I den här lab-studien har man studerat specifika molekyl- och signalfenomen genom vilka vitamin D förhindrar inflammation. Inte oväntat kunde man se att låga nivåer av vitamin D inte kunde förhindra utvecklingen av inflammation medan nivåer som anses vara adekvata för människor lyckades göra det.

Specifikt studerade man de mekanismer genom vilka vitamin D kan påverka signalvägar för immunitet och inflammation. Man inkuberade mänskliga vita blodkroppar med olika nivåer av vitamin D och exponerade dem för lipopolysackarider, molekyler som är förknippade med bakteriers cellväggar, och som man vet orsakar kraftiga inflammatoriska reaktioner. Celler utan vitamin D, och celler i en lösning med 15 ng/ml, producerade höga nivåer av cytokiner IL-6 och TNF-alfa, som är dominerande komponenter i inflammationsutveckling. Celler i lösning med 30 ng/ml och över visade på betydligt reducerad reaktion på lipopolysackariderna. Den högsta dämpningen av inflammationen ficks vid 50 ng/ml.

Genom ytterligare experiment kunde man identifiera platsen där vitamin D-receptorn verkar binda direkt till DNA, där den aktiverar genen MKP-1. MKP-1 interfererar med utvecklingen av inflammationsmekanismerna, och kan sannolikt förklara många av de positiva effekterna av vitamin D som man har observerat.

Den här studien, liksom många andra, visar att vitamin D handlar om så mycket mer än bara den benhälsa som de nuvarande rekommendationerna verkar handla om. Det finns redan mängder med tydliga bevis för att människan behöver ofantligt mycket mer vitamin D än det rekommendationerna säger.

Tyvärr är okunskapen fortfarande stor, och när allmänheten dessutom får rådet att undvika solen, fortsätter exempelvis engelska sjukan (rakit) att breda ut sig. Det är ganska vanligt att barn föds med extrem brist på vitamin D, och de har då så skört skelett att de bokstavligen riskerar att gå sönder när föräldrarna tar i dem. När skadade barn kommer in till sjukhuset ringer man polisen men man tar inga prov på vitamin D-nivån i barnet. Gång på gång rapporteras det om fall där föräldrar blir fråntagna sina barn och till och med får fängelse för barnmisshandel och dödsfall, när det i själva verket handlar om brist på vitamin D. Barnmorskor och barnläkare tycks vara skrämmande dåligt uppdaterade på något som borde vara deras specialitet.  Ibland går det dock bra (till slut) mitt uppe i all tragiken: Parents cleared by High Court following death of child with rickets.