Gravidas vitamin-D-nivå och risken för diabetes typ-1 hos avkomman

Idag skriver Foodconsumer om en ny norsk studie på gravida och risken för att ett barn ska få diabetes typ-1. Studien är inte speciellt ny, den publicerades online redan i november 2011, men är inte mindre intressant för det. Titeln på studien förklarar vad det handlar om, Maternal Serum Levels of 25-Hydroxy-Vitamin D During Pregnancy and Risk of Type 1 Diabetes in the Offspring, alltså nivån av 25-hydroxyvitamin D (25(OH)D) i blodet under graviditet och risken för diabetes typ-1 hos avkomman.

Från en grupp av 29 000 kvinnor valde man ut 109 som hade fått ett barn som utvecklade diabetes typ-1 före 15 års ålder, och en kontrollgrupp med 219 kvinnor. Man delade in kvinnorna i kvartiler efter den uppmätta 25(OH)D-nivån, och man kunde då se en trend för ökad risk för diabetes typ-1 med lägre 25(OH)D-nivå. För kvinnorna i kvartilen med de lägsta nivåerna fanns det mer än dubbelt så många fall som i kvartilen  med de högsta nivåerna.

Nu handlar det här om en observationsstudie och man kan inte säga att det faktiskt finns ett orsakssamband som det som indikeras av det statistiska sambandet. Men den här studien, tillsammans med många andra studier, talar ändå för att det sannolikt är mycket viktigt att ha en hög nivå av 25(OH)D före, under och efter (amning) graviditeten.

Genomsnittsnivån av 25(OH)D var signifkant lägre i gruppen av kvinnor vars avkomma fick diabetes typ-1 jämfört med kontrollgruppen, 65,8 vs 73,1 nmol/L, och då menar man matematisk signifikans. Båda dessa värden är i mina ögon väldigt låga även om de är representativa för den norska befolkningen i stort, och därför kanske skulle kunna kallas normala. Vitamin D Councils rekommendationer (för alla) är att man bör ligga på en nivå över 50 ng/mL, och att en övre säker gräns kan ligga vid 100 ng/mL, alltså 125 – 250 nmol/L. För att uppnå dessa nivåer anser de att man bör ligga på en total dos (sol och kost) per dygn på 5000 IU vitamin D eller över (gravida över 6000 IU). Det svenska livsmedelsverket rekommenderar fortfarande 400 IU och för vissa ännu lägre. De norska rekommendationerna är de samma som de svenska.

Som jag visat i tidigare inlägg så saknas det ett vetenskapligt underlag för livmedelsverkets rekommendationer för vitamin D. Den bygger på en historisk observation, att barn som fick ungefär den mängden vitamin D via fiskleverolja inte fick engelska sjukan (rakit). Det är allt man har. Samtidigt bortser man från all den forskning som faktiskt har gjorts, och då även interventionsstudier på gravida, där doser på 4000 IU visade sig vara helt ofarliga och dessutom ledde till betydligt färre komplikationer under graviditet och födsel än för de kvinnor som fick 2000 eller 400 IU.