I Sverige ligger ansvaret för rekommendationerna om vitamin D hos Livsmedelsverket. Alla som är insatta i frågan vet att dessa rekommendationer är helt föråldrade. För något år sedan påbörjade Livsmedelsverket en översyn av sina rekommendationer. I en artikel i SvD: ”Äldre har ofta brist på D-vitamin”, får vi nu en föraning om vad som ska komma ur Livsmedelsverkets arbete med rekommendationen för vitamin D.
Vitamin D-frågan har skötts extremt dåligt i Sverige från officiellt håll. Man har inte gjort något som helst egentligen. För att hitta något som har en tillstymmelse av vetenskaplighet i sig, får man gå helt tillbaka till den tid när man förstod att kroppens benstomme behövde en del vitamin D för att utvecklas som den ska. Det är så länge sedan att de som var med den gången är utdöda. Det fåtal forskare och kliniker som under åren har försökt påpeka att rekommendationerna är undermåliga har helt enkelt ignorerats.
Men till slut gick det inte längre att ignorera frågan, det internationella trycket blev för stort. Livsmedelsverket var tvungna att agera och motvilligt har man ”tillsatt en utredning” och faktiskt även startat en studie där man mäter vitamin D-nivån hos människor. I det här arbetet är Elisabet Rothenberg, som är intervjuad i artikeln, involverad, speciellt på äldresidan. Hon är leg. dietist, ordförande för Dietistföreningen, och medicine doktor. Åh hej å hå, det borde gå bra det där, men jag tror inte man ska ha för höga förhoppningar om så väldigt vetenskapliga rekommendationer, när de nu kommer om något år eller så.
Rothenberg har sin huvudgärning på Sahlgrenska Akademin, och även om hon och andra med vetenskaplig bakgrund skulle förorda rekommendationer om väsentligt högre vitamin D-intag, är det inte troligt att Livsmedelsverket skulle följa deras utlåtanden. Livsmedelsverket rekommendationer på kostsidan handlar sällan om vetenskap, utan om kostpolitiska överväganden. Om en eller flera intressegrupper har synpunkter i kostfrågan så är det Livsmedelsverkets inofficiella uppgift att hantera dessa. Under snart 6 år har jag följt verkets arbete och jag tycker inte att det är en överdrift att påstå att de inte arbetar vetenskapligt. För att citera Rothenberg
– Jag förespråkar en varierad kost. Maten består inte bara av fett och kolhydrater utan innehåller även otaliga mikronäringsämnen vars effekter vi vet ganska lite om. Äter vi varierat och undviker extremkoster så ökar chansen att få i oss allt det vi behöver, säger Elisabeth Rothenberg.
Den som har tid och ork kan själv gå igenom rekommendationerna för att konstatera hur lite man vet egentligen. Det är kanske en intressant övning, men om det är den egna hälsan det handlar om kan man med fördel gå direkt på andra källor. Men låt oss ta ett exempel. Det är vanligt med jodbrist i den svenska befolkningen, speciellt i Norrbotten. Läs gärna tidningsartikeln ”Många lider av jodbrist” i Norrländska Socialdemokraten: ”Mats Eliasson, docent och överläkare vid Sunderby sjukhus, har skickat nya rön om jodstatusen hos befolkningen till Livsmedelsverket. Något som inte har gjorts på 40 år.”
För några år sedan fick han vetskap om att människor i norra Sverige led av en förhöjd ämnesomsättning i form av giftstruma.
– Våra nivåer var att jämföra med de högsta i Europa. Jag tänkte att jodbrist kan vara en orsak till det och kontaktade Livsmedelsverket för att höra hur det stod till med den. De svarade att de inte visste, säger Mats Eliasson.
Enligt Livsmedelsverket är det rekommenderade dagsintaget för jod 150 µgram. Tar vi en titt på jodinnehållet i vanliga livsmedel och maträtter så ser vi snabbt att det är mycket lätt att få i sig 150 µgram jod från kosten, även utan att använda joderat salt. Tre ägg till frukost så är den saken fixad. Poängen är att hur dåligt norrbottningarna nu än äter, om de gör det, så kan de knappast undgå att få i sig mer än 150 µgram jod. Ändå har de ofta jodbrist.
Man kan då fråga sig om inte rekommendationen för jod är för lågt satt. Det förhåller sig kanske med jod som med vitamin D på Livsmedelsverket, att man saknar kompetens i frågan och att rekommendationen inte är vetenskapligt underbyggd. Verket har inte ytterligare information om jod i sina rekommendationer, men det är väl känt att det finns en övre (internationellt gångbar) ”toleransgräns” på 1100 µgram (UL) som man inte bör överstiga (det är inget man behöver oroa sig för och man får nog se det som ett medelvärde över tid, och man kan lugnt fortsätta med sushi och räkfrossa). Jodbrist är ett jätteproblem, inte bara i Sverige, och hade Livsmedelsverket brytt sig om folkhälsan hade man såklart engagerat sig med liv och lust i frågan.
Om Livsmedelsverket hade varit intresserade av vår hälsa hade vi vetat det för länge sedan. Det är det inte. Varför går det så trögt på vitamin D-området? Det kan vara så att läkemedelslobbyn styr den här frågan också, det ryktas nämligen att man jobbar intensivt på att ta fram vitamin D-liknande substanser som de kan patentera. Om och när det sker kan vi vara säkra på att vitamin D klassas som läkemedel och att det kommer att bli receptbelagt. Frågan blir då om det kommer att bli förbjudet att tillverka och sälja den naturliga varianten, den vi kan köpa i hälsokosten idag (extraheras från fårull)? Blir det även förbjudet att sola sig, eller kommer man att nöja sig med fortsatt skrämselpropaganda?
Vill du lära dig mer om forskningen på vitamin D-området, och om hur oerhört väsentligt det är att vi får tillräckligt av detta vitamin (prehormon)?
Relaterat:
Så här ska du äta om du vill tänka på hälsan
Low vitamin D linked to earlier first menstruation
Allt om vitamin D 